00:28:19
Om Herman Lundborg...
Jag har nyss läst ut Maja Hagermans digra verk om Herman Lundborg, en av Sveriges mest ivriga förespråkare av rasbiologi. Vissa av er känner kanske till vårt lands mörka historia i detta avseende. Under tidigt 1900-tal var det på modet att tala om "raser" och många var de forskare som ämnade göra karriär inom området. Få, om ens någon, var dock så hängiven uppgiften som Herman Lundborg. Utöver flera år av fältstudier i norra Sverige var han också initiativtagare till det rasbiologiska institutet i Uppsala och var dessutom dess första chef.
Det är en fascinerande teckning som målas i Majas bok. Herman går från att vara en ung och ambitiös läkare till att bli en tämligen bitter och föraktfull mer eller mindre fullfjädrad rasist på äldre dagar. Hans intentioner kan till en början, åtminstone om man sätter dem i tidens kontext, ses som goda (här vill jag flika in att jag personligen givetvis inte förespråkar rashygien. Däremot var den allmänna opinionen under en stor del av Lundborgs verksamma år i mångt och mycket positivt inställd). Han ville "rädda" den så kallade "nordiska" rasen, hålla den fri från defekter och svagbegåvade element. Som en driftig odlare sökte han förädla den del av människosläktet han ansåg vara bäst rustad att överleva.
Han företog flera resor till lappländska byar där han genomförde mätningar på tusentals invånare (samer). Skallform, ögonfärg, hårets nyans (även kroppshårets) och annan information noterades och arkiverades. Man kan bara ana hur Hermans modeller upplevde situationen. Förmodligen förnedrande. Kanske lite fascinerande? Lundborg blev med tiden välkänd i byarna och det är inte orimligt att tro att han utvecklade ganska goda band till urinvånarna, trots föresatserna.
Herman hade en familj. En familj han sällan träffade. Via brevväxling mellan Herman och hustrun Thyra kan vi se hur relationen under åren går från att vara kärleksfull till mer vänskaplig. Mot slutet kanske tillochmed mest av praktisk karaktär (Thyra sköter Hermans tvätt och räkningar). Hon är snarare hans medhjälpare på håll.
Hermans forskning är givetvis tveksam idag. Det var den redan på den tiden. Herman hade redan innan han satte sig på tåget för sin första resa till en avlägsen kåta sin uppfattning klar; nu handlade det bara om att hitta bevis som gav understöd till tesen. Mätningar och korrelationer som inte var i linje med Hermans rasbiologiska idéer ignorerades. Man får när man läser Majas bok känslan av att Lundborg efter en tids forskning inser att hans teorier inte håller men att han inte kan ge upp. Han har tagit emot bidrag och fått uppmuntrande hälsningar från celebra vetenskapsmän och att avsluta utan att fullfölja uppdraget vore ett nederlag. Dessutom har han kämpat för att få till stånd ett rasbiologiskt institut i Uppsala och utan "rätt" forskningsresultat kommer poängen med institutet ifrågasättas. Som sagt, ett nederlag för Lundborg.
Institutet slår upp portarna 1922. Många av den tidens stora kulturella personligheter backar forskningen, däribland Selma Lagerlöf, Anders Zorn och Ellen Key. Så även om forskningen var tveksam var den uppenbarligen inte tillräckligt kontroversiell för att avskräcka den prominenta kultureliten. Tyskland såg med stort intresse på utvecklingen i Sverige. Även där fanns läkare med rasbiologisk inriktning (dessa skulle givetvis senare ingå i den fruktansvärda Naziregimen) och Herman Lundborg var en stor förebild. Kanske var det kopplingen till den växande rörelse ledd av Adolf Hitler som radikaliserade Lundborg. Språket blev grövre. Den rena rasismen växte. Samer (och alla andra av "icke önskvärd" natur) ses som en cancer på samhällskroppen och även om Herman inte förordar utrotning ser han det som absolut nödvändigt att dessa element avlägsnas och placeras på platser där de inte kan göra någon skada.
Notabelt är att Herman inte riktigt lever som han lär, då han gör en av sina assistenter, den från Lappland bördiga Maria, gravid. En "icke-ren" kvinna, med andra ord. Och detta samtidigt som han officiellt är gift med Thyra.
Vilken roll spelar Lundborgs forskning i tyska nationalsocialismens utveckling? Den kan inte underskattas. Hermans verk användes för att legitimera den brutala politik partiet förde. Om en så firad läkare/forskare som Herman Lundborg sätter sin stämpel, då måste det vara rätt och riktigt.
Tillsammans med Sveriges agerande under andra världskriget (hur vi tillät tyskar att nyttja våra järnvägar, etc.) är detta en viktig påminnelse om att vi definitivt inte varit oskyldiga under några av historiens mest fruktansvärda illdåd. Och att vi aldrig får glömma. Tragiskt nog tycks vi ändå göra det... Läs mellan raderna i Sverigedemokraternas partiprogram och du finner Herman Lundborgs idéer. Minns Björn Söders uttalande om att samer och judar inte är svenskar.
I år är det 75 år sedan andra världskrigets slut. De som överlevde koncentrationslägren är snart helt borta. Jag hoppas på en global massiv informationskampanj, en internationell satsning på undervisning. Det är upp till oss att vara röster åt dem som inte längre kan tala.
Det är en fascinerande teckning som målas i Majas bok. Herman går från att vara en ung och ambitiös läkare till att bli en tämligen bitter och föraktfull mer eller mindre fullfjädrad rasist på äldre dagar. Hans intentioner kan till en början, åtminstone om man sätter dem i tidens kontext, ses som goda (här vill jag flika in att jag personligen givetvis inte förespråkar rashygien. Däremot var den allmänna opinionen under en stor del av Lundborgs verksamma år i mångt och mycket positivt inställd). Han ville "rädda" den så kallade "nordiska" rasen, hålla den fri från defekter och svagbegåvade element. Som en driftig odlare sökte han förädla den del av människosläktet han ansåg vara bäst rustad att överleva.
Han företog flera resor till lappländska byar där han genomförde mätningar på tusentals invånare (samer). Skallform, ögonfärg, hårets nyans (även kroppshårets) och annan information noterades och arkiverades. Man kan bara ana hur Hermans modeller upplevde situationen. Förmodligen förnedrande. Kanske lite fascinerande? Lundborg blev med tiden välkänd i byarna och det är inte orimligt att tro att han utvecklade ganska goda band till urinvånarna, trots föresatserna.
Herman hade en familj. En familj han sällan träffade. Via brevväxling mellan Herman och hustrun Thyra kan vi se hur relationen under åren går från att vara kärleksfull till mer vänskaplig. Mot slutet kanske tillochmed mest av praktisk karaktär (Thyra sköter Hermans tvätt och räkningar). Hon är snarare hans medhjälpare på håll.
Hermans forskning är givetvis tveksam idag. Det var den redan på den tiden. Herman hade redan innan han satte sig på tåget för sin första resa till en avlägsen kåta sin uppfattning klar; nu handlade det bara om att hitta bevis som gav understöd till tesen. Mätningar och korrelationer som inte var i linje med Hermans rasbiologiska idéer ignorerades. Man får när man läser Majas bok känslan av att Lundborg efter en tids forskning inser att hans teorier inte håller men att han inte kan ge upp. Han har tagit emot bidrag och fått uppmuntrande hälsningar från celebra vetenskapsmän och att avsluta utan att fullfölja uppdraget vore ett nederlag. Dessutom har han kämpat för att få till stånd ett rasbiologiskt institut i Uppsala och utan "rätt" forskningsresultat kommer poängen med institutet ifrågasättas. Som sagt, ett nederlag för Lundborg.
Institutet slår upp portarna 1922. Många av den tidens stora kulturella personligheter backar forskningen, däribland Selma Lagerlöf, Anders Zorn och Ellen Key. Så även om forskningen var tveksam var den uppenbarligen inte tillräckligt kontroversiell för att avskräcka den prominenta kultureliten. Tyskland såg med stort intresse på utvecklingen i Sverige. Även där fanns läkare med rasbiologisk inriktning (dessa skulle givetvis senare ingå i den fruktansvärda Naziregimen) och Herman Lundborg var en stor förebild. Kanske var det kopplingen till den växande rörelse ledd av Adolf Hitler som radikaliserade Lundborg. Språket blev grövre. Den rena rasismen växte. Samer (och alla andra av "icke önskvärd" natur) ses som en cancer på samhällskroppen och även om Herman inte förordar utrotning ser han det som absolut nödvändigt att dessa element avlägsnas och placeras på platser där de inte kan göra någon skada.
Notabelt är att Herman inte riktigt lever som han lär, då han gör en av sina assistenter, den från Lappland bördiga Maria, gravid. En "icke-ren" kvinna, med andra ord. Och detta samtidigt som han officiellt är gift med Thyra.
Vilken roll spelar Lundborgs forskning i tyska nationalsocialismens utveckling? Den kan inte underskattas. Hermans verk användes för att legitimera den brutala politik partiet förde. Om en så firad läkare/forskare som Herman Lundborg sätter sin stämpel, då måste det vara rätt och riktigt.
Tillsammans med Sveriges agerande under andra världskriget (hur vi tillät tyskar att nyttja våra järnvägar, etc.) är detta en viktig påminnelse om att vi definitivt inte varit oskyldiga under några av historiens mest fruktansvärda illdåd. Och att vi aldrig får glömma. Tragiskt nog tycks vi ändå göra det... Läs mellan raderna i Sverigedemokraternas partiprogram och du finner Herman Lundborgs idéer. Minns Björn Söders uttalande om att samer och judar inte är svenskar.
I år är det 75 år sedan andra världskrigets slut. De som överlevde koncentrationslägren är snart helt borta. Jag hoppas på en global massiv informationskampanj, en internationell satsning på undervisning. Det är upp till oss att vara röster åt dem som inte längre kan tala.