Andreas Parker

2011-12-31
21:50:51

2011...

Det förefaller lämpligt att förära dagen, nyårsafton, ett dagboksinlägg där året sammanfattas. Idén kanske tillochmed skulle anses vara smart om det inte vore för ett större aber. Jag har inget speciellt att säga om 2011. Egentligen. Okej, lite finns såklart att nämna. Världshändelser, sådant som betytt något för många människor. Men vad gäller mig själv och mitt eget liv har året inte bjudit på några större överraskningar. Om ens någon. Men vafan. Jag har ju börjat på detta inlägg, så det är väl bara att ösa på.

Upproret i arabvärlden. Svårt att inte nämna de omskakande händelserna som förändrat en stor del av världen, och som kommer att fortsätta göra det under 2012 och framåt. Jag följde händelserna och hoppades kanske lite för mycket på de positiva effekterna det hela skulle medföra. Att vända diktaturer till väl fungerande demokratier görs inte i en handvändning. Det tar tid och kanske blev många av oss utomstående lite fartblinda och väl optimistiska. Den svåra tiden kommer att fortsätta, men bollen är åtminstone i rullning. Någonstans måste förändringar börja.

Katastrofen i Japan går inte att bortse ifrån. En oerhörd tragedi som blev ännu större när Fukushima började falla sönder. Effekterna av den olyckan har vi ännu inte facit på. Det finns anledning att återkomma till den här händelsen.

Håkan Juholt? Jag beundrar mannens envishet och ovilja att kasta in handduken, men nu börjar tillochmed jag undra om det inte vore bättre för alla parter om han avgick och lät partiet börja om. Inte ända från början, men åtminstone från tiden innan Juholt.

Bin Laden dog tydligen.

Maud Olofsson avgår och Sverige jublar. Jag är dock inte säker på att Annie Lööf kan rädda den sjunkande skutan som är Centerpartiet.

Attentaten i Norge kommer nog, trots katastrofen i Japan, vara det jag kommer att minnas bäst av 2011. Så ofattbart, så känslokallt, så barbariskt. Jag kommer med stor säkerhet återvända till Breiviks grymhet flera gånger så länge jag lever. Försöka förstå. Analysera. Förklara. Men aldrig acceptera.

Kravallerna i England fick mig att skämmas å mänsklighetens vägnar. Det är aldrig fel att protestera, men när protesterna ses som en fri lejd att förstöra, stjäla och bete sig allmänt jävligt drar de skam över protester som faktiskt betyder något och är väl grundade. Bilderna från England fick mig att tänka på kravallerna i Göteborg och jag kände lika stor avsmak då, när butiker plundrades och förstördes bara för att. En kvinna i England sade till en reporter att de hade rätt att stjäla eftersom de betalar skatt. Vad fan?

Silvio Berlusconi avgår och Europas största clown inom politiken gör sin sista föreställning. Tack och lov. Good riddance.

Iron Maiden spelar i Göteborg och jag är där. Riktigt bra, även om jag nu i efterhand ångrar att jag inte satsade på att se även förbanden Sabaton och Graveyard. Men det går fler tåg.

Jag såg NHL-hockey i Globen. Det var häftigt, även om jag led av sinnessjuk magvärk. Och ryggvärk. Men det går fler tåg. Kanske.

Behandlingsmässigt var 2011 en smärre katastrof. Jag har nu väntat i över ett halvår på att den planerade behandlingen ska komma igång och jag ser ingen ände på väntandet. Jag hoppas ändå att 2012 innebär avgörande framsteg och att jag kan lämna åtminstone delar av mina bekymmer bakom mig.

Inte heller bjöd 2011 på romans. Hur länge måste jag sitta och vänta i min lägenhet på att en tjej ska ringa på och erbjuda sin eviga kärlek?

Värsta smärtan 2011? Rotfyllningen. Fy jävla satan.

2011-12-03
22:38:46

Don't let the bells end...

Hej mitt vinterland!

Jag är en av de få som inte följer "Så mycket bättre". Jag har inte sett ett enda avsnitt, oavsett säsong. Det är något med att så där konstlat och hurtigt sjunga i TV... Det fixar jag inte. Jag vill bara gömma mig bakom en skämskudde. Det är likadant med "Idol" och liknande program. Melodifestivalen klarar jag dock. Av någon anledning.

Ytterligare en anledning till att jag inte följer denna säsong av "Så mycket bättre" stavas Tomas Ledin. Jag pallar inte med honom, vilket har framgått i flertalet tidigare inlägg. Av säsongens deltagare är det egentligen bara Laleh som jag uppskattar. Hon sjunger för övrigt på en låt av det militanta vänstergänget EAK. Det är det nog inte många som vet.

Snart julafton. Jag försöker ladda och peppa, men det är svårt när snön håller sig borta. Häromdagen var det åtminstone ett par minusgrader. Alltid något. Det tråkiga är att all pepp i världen inte kan ge mig samma känsla jag hade som barn. När december kom var jag så taggad att julkänsla sprutade ur öronen. Julkalendern skulle jag se, hur kass den än var. "Marias barn" var exceptionellt tråkig. Skoldagen började med högläsning på ett juligt tema. Tända ljus på alla skolbänkar. 24 dagar kändes som en evighet. Kan inte julen komma snart???

Att somna kvällen före julafton var sällan lätt, även om jag vid några tillfällen lade mig tidigt för att få julafton att komma snabbare. Julaftonsmorgonen började med öppning av morgonpaket (en tradition i familjen; ett eller ett par paket öppnas alltid på morgonen), lite frukost och sedan hem till farmor och farfar för ännu mer frukost. Julfrukostenhos farmor och farfar är för övrigt fortfarande ett stående inslag. Vissa traditioner är sköna att bevara.

Egentligen fick jag mina julklappar tidigt i år, i form av två Springsteen-biljetter. Jag hade planerat att hålla mig till blott en konsert, men frestelsen blev för stor. I sommar betar jag således av Springsteen-konsert nummer åtta och nummer nio. Boende? Det tänkte jag inte så mycket på när jag fixade plåtarna... Eventuellt har jag en natt fixad men om någon kan göra plats för mig i Göteborg under slutet av juli; hör av dig! Jag kan diska som betalning. Eller så.

Visst blir mina inlägg sämre och sämre?