Andreas Parker

2012-03-10
11:17:10

Livet är meningslöst - javisst!

Jag funderar ofta på livets mening. Ibland kommer jag fram till att livet inte har någon mening överhuvudtaget, annat än att påbörjas och att avslutas. Som egentligen är lika meningslöst. Andra gånger känner jag att det måste finnas en poäng med något, och något i mig säger att det gör det, vad det nu är. Kärlek, lycka, glädje, framgång... När jag är snäll mot mig själv låter jag det stanna där. Om jag resonerar djupare och längre kommer jag alltid ofrånkomligen fram till att det inte finns någon mening. Att livet är meningslöst, en resa egentligen onödig. Fråga varför tillräckligt många gånger och du når alltid samma resultat. Meningen med livet är att älska. Varför? För att kärlek gör oss starka. Varför ska vi vara starka? Det behöver vi för att klara av livet. Varför ska vi klara av livet? Och så vidare. En ganska deprimerande slutsats, inte sant?

Jag stötte nyligen på en ny infallsvinkel, tack vare Ulf Lundell, no less. Jag läste hans bok "Friheten" och i den framkastas idén att leva livet på ren trots. Leva livet trots att det är meningslöst. Jag har nog aldrig sett det så. Men jag gillar det.

Vi förlikar oss med att livet saknar poäng, att allting leder fram till samma mörka slut, oavsett hur och vad vi gör. När detta är gjort kan vi koppla av, resignera en smula och sedan ta tag i skiten. Vi ser på skapelsen, eller skaparen, och hånler. - Jag ser vad du försöker göra. Du ger mig förutsättningar för meningslöshet och tror att jag ska bita ihop och gå din vilja till mötes, att acceptera din idé om hur meningslöst livet är. Du vill, om inte knäcka mig, så åtminstone se till att jag aldrig kommer över ångesten inför slutet på ett bortkastat liv. Ett gott försök, mer jag har genomskådat dig. Jag synar din bluff. Mitt liv, det liv jag har tilldelats, ska levas på MITT sätt och på MINA villkor. Fine, inget spelar någon roll, allt är tomt och värdelöst. Grejen är att jag finner min egen mening i det meningslösa. Det kan du aldrig ta ifrån mig. Jag lever här och nu, jag tar mig an njutning och lycka i stunden. So what om livet saknar mening! Jag suger ut allt jag kan IDAG, på MITT sätt. Motgångar möter jag, absolut. Men de är mina motgångar och jag skänker dem mening. Du ser, tillochmed när livet går emot mig gör jag det till något som betyder något!

När jag sedan förts till dödens rike, när du skrattande ser på mig, pekar ut över det ändlösa svarta och säger att det här, det var målet hela tiden, då slår jag mig ner och pustar ut. - Det här är målet, ja. Det har jag alltid vetat, men det gör mig inget. Du ser, jag har karvat köttet av livets alla ben och jag har sugit ut märgen. Jag har levt mig öm och svag, men jag har levt. Livet har gett mig allt jag ville ha och mer därtill och jodå, jag vet att du vill se mig bryta ihop inför detta slut på livet, detta meningslösa svarta, denna förbannade idiotiska slutpunkt på existensens slingriga väg. Jag bryter inte ihop. Vet du varför? För att jag är färdig. Jag är klar. Den resa du en gång sade åt mig att påbörja har slitit min kropp till näst intill oigenkännlighet, men jag har hela tiden givit resan mening. Nu är jag svag, nu är jag slut och döden, den ofrånkomliga, den värdelösa, kommer som en frälsning. Visst, nu tar allt slut. Det är okej. Jag är också slut.

2012-03-08
19:22:48

Om vänskap...

Bruce Springsteen släppte som bekant en ny platta nu i dagarna, Jag förhandsbokade den och hoppades att den skulle landa på hallmattan på releasedatumet 6 mars. Det blev 7 mars istället, men det är inte mycket att göra åt nu. Jag lyssnade igenom hela plattan direkt och kan konstatera att Bruce, trots att plattan inte är direkt helgjuten, fortfarande är relevant efter 40 år i branschen.

I texthäftet skriver Bruce väldigt vackert och värdigt om Clarence Clemons, E Street Bands saxofonist som gick bort för en tid sedan. Bruce skriver om vänskapen, det band som höll dem samman under alla år. Vänskap. Det är ett ämne han berört många, många gånger förr. I stort sett hela låtskatten har på något sätt med vänskap, och idén om den, att göra.
Bruce pratar ofta om livet och vänskap som en berättelse, en historia man tillsammans försöker göra verklighet av. En berättelse om kärlek, samband, hopp, glädje, framtid, mening och gemenskap. En berättelse om du och jag. Om oss. Vi.

En vän är nog för de flesta någon man kan slappna av med, sänka garden och snacka skit med. En vän är allt det, men ibland är vi nog för dåliga på att inse vidden av vänskapen och hur viktig den faktiskt är.
Vem är du utan dina vänner? Vem är du utan idén om vänskap, utan hopp om ett socialt sammanhang? Så mycket av den du är hänger ihop med din omgivning, hur du uppfattar den och hur den uppfattar dig. Vänskap är en kraft, kanske den starkaste av alla. Gemenskap skapar mening, bygger broar och river murar. Med löftet om ett fundament byggt på en aldrig falnande kamratskap står vi rustade inför en värld av oro och ständiga förändringar. Riktig vänskap är evig.

Ordet vänskap utesluter inte ordet kärlek. Tvärtom, det inkluderar det. Vänskap är något större än du och jag, större än mänskligheten, större än världen som vi känner den. Vänskap är allomfattande; den innefattar dina kompisar, din familj, din partner. Kärlek... När jag tänker mig ett bra förhållande tänker jag mig en partner som inte bara är min älskade, hon är också min bästa vän.

Även om jag inte längre träffar mina vänner så ofta är vänskapen alltjämt något som bär mig och ger mig styrka. Det är kraften jag talar om; blott vetskapen om vänskap ger oss en anledning, en plats och en mening. Vi är på grund av vänskap.

Ägna en minut till att tänka på hur lyckligt lottad du är som har de vänner du har.

2012-03-07
18:07:46

Den Internationella Kvinnodagen...

Imorgon, 8 mars, är det den Internationella Kvinnodagen. Varje år höjs vissa röster som ifrågasätter behovet av dagen, vissa ser den tillochmed som ett hot mot jämställdheten. En del män tycks vara rädda att Kvinnodagen på något sätt ska utgöra en direkt fara för manligheten. Det är absurt. 

Varför behövs denna dag? Betänk detta; 

Just i detta nu våldtas en kvinna någonstans i världen. 

Just i detta nu misshandlas en kvinna av en man. 

Just i detta nu könsstympas en flicka. 

Just i detta nu förtrycks kvinnor över hela planeten. 

Just i detta nu har kvinnor sämre lönevillkor än män. 

Det där är några anledningar. Visst, det kanske inte ser ut som att det ena har med det andra att göra, men gemensamt för samtliga exempel är att de baseras på idén att kvinnor inte har samma värde som män. Det kanske inte är ett problem för alla men för mig, och för många andra, är det ett stort problem, ett fundamentalt fel. 
Dessa problem existerar varje dag, hela tiden, men för en dag om året läggs fokus på dem. En dag om året är det okej att tala om den enorma orättvisa kvinnor alltid drabbas av, det uppmuntras tillochmed. Den InternationellaKvinnodagen behövs så länge samhället, världen, grundas på uppfattningen att kvinnor har lägre status. 

(Vi ser en liknande rädsla när det handlar om Gay Pride. "Om bögar har en egen dag och egen parad, då måste vistraighta också ha det!". Så brukar det låta. Nej, straighta behöver ingen egen parad. Det kanske inte HBTQ-rörelsen heller skulle behöva, om det blott var paraden det handlade om. Gay Pride-paraden måste dock ses i sitt sammanhang; som en del av en rörelse som kämpar för acceptans och lika villkor. Straighta behöver inte kämpa för den acceptansen och för lika villkor. Straighta utgör normen, straighta åtnjuter redan de villkor HBTQ-rörelsen vill ta del av) 

Den Internationella Kvinnodagen är alltså en påminnelse om att kvinnor hela tiden stöter på dessa hinder, och en uppmaning att fortsätta kampen. Dagen gör oss också medvetna om vad kvinnor har betytt och betyder för mänskligheten i stort. Kvinnor bär i det tysta stora lass, ett ok som på grund av bristen på rättvisa är betydligt tyngre än det borde vara. 

Min mor har gjort stora uppoffringar för att ge mig och mina syskon en så bra uppväxt som möjligt. Kvinnor överallt, i alla tider, gör likaledes med patriarkatets medfödda kvinnoförakt hängande över sig. Den Internationella Kvinnodagenär viktig då den påminner oss, alla, världen, om kvinnans värde och att det värdet dagligen kränks.