Andreas Parker

2010-01-30
02:49:40

Dessa satans pengar...

Pengar. Det är ett jäkla otyg, inte sant? Jakten på pengar skapar så fruktansvärt mycket lidande, det är fakta, men ändå vill vi alltid ha mer av det. Det kan handla om droghandel eller olaglig noshörningsjakt. För de allra flesta av oss handlar det dock mer om att spara pengar genom att jaga låga priser. Jag gör det också. Inte sällan bidrar det dock indirekt ett lidande. Det finns ju liksom en (eller flera) anledning(ar) till att många produkter av vissa fabrikat är mycket billigare än andra. Låga löner för de anställda hos producenten, t ex. Genom att köpa dessa produkter bidrar vi inte direkt till höjda löner, utom möjligen för topparna inom respektive företag. Men vad göra när pengarna helt enkelt inte räcker till de dyrare varianterna, varianterna som i åtminstone vissa fall är en slutprodukt av ett bra arbete utfört av ordentligt betalda arbetare? Inte sällan har vi inte råd att handla etiskt och moraliskt, vilket gör att en utsugarmentalitet hela tiden tillåts växa och frodas.

Det är den välkända onda cirkeln.

Jag har det rätt knapert, såhär efter julen. Inte ovanligt, jag går alltid bananer när det gäller klappinköp. Jag ser över mina månatliga utgifter för att se om jag kan dra in på något.

Djurens Rätt får 75 spänn i månaden. Det är ingen jättesumma, men ändå en ökning från de 50 jag tidigare gav. Där tänker jag inte spara in på något, snarare lär jag överväga att höja bidraget ytterligare. Djuren behöver en röst att tala med och den rösten kostar pengar. Så enkelt är det.

Amnesty får 30 spänn varje månad. Inte heller det lämnar något större hål i plånboken och som i fallet med Djurens Rätt funderar jag på att ge ett större stöd. Amnesty är en organisation jag tror på och jag ser därför ingen anledning att tro att mina pengar går till något dåligt.

Hyresgästföreningen drar varje månad 80 kronor. Länge har jag funderat på att lämna föreningen. Vad gör den för mig, liksom. Men nu har jag tänkt om. Jag är medlem i Djurens Rätt och Amnesty för andras skull, inte för min egen. Hyresgästföreningen behövs. Kanske behöver jag den inte, men det finns det andra som gör. Mitt stöd är ett stöd till dem.

209 kronor i månaden vill Tele2 ha för att jag använder dess Internettjänst. det är en no brainer; jag måste ha mitt Internet. Klart jag pröjsar.

Sweden Rock Magazine (40 kr/mån) och Close-Up Magazine (42 kr/mån) är måhända inte livsviktiga, men tidningarna förgyller min vardag en smula. Jag vill inte avbryta någon av prenumerationerna.

Jag antar att jag får dra ner på min Pepsi Max-konsumtion istället...

(Haha, säkert...)
2010-01-22
22:29:44

Det vackra i förödelsen...

Det känns inget vidare att vara pank OCH skuldsatt. Men det finns många som har det mycket värre än jag, och jag måste verkligen börja försöka se ljusare på min tillvaro. Hur det än är har jag familj och vänner som älskar mig och som ger mig stöd, det är långt ifrån alla förunnat. Och någonstans tycker vi väl alla att kärlek är det viktigaste som finns. Antar jag.

Men likförbannat kommer jag att dra en lättnadens suck när mina pengar kommer på onsdag. Någon hundring ska jag nog ha råd att skänka till Haiti. Det är inte mycket, men många bäckar små.

Haiti. Det är svårt att ens börja förstå vidden av katastrofen. Hela familjer utplånas, hus raseras, generationers hårda arbete försvinner i ett nafs. Det låter som en kliché, men i tider som denna är det viktigt att se vad man har och vara tacksam. Jag har tak över huvudet, jag har värme, närhet. Jag behöver aldrig gå hungrig. Visst, jag klagar ofta på min tillvaro, men i ljuset av katastrofen kan jag inte vara annat än oerhört lycklig över att ha det jag har.

En tröst, om man nu kan kalla den det, är att den haitiska katastrofen är ett naturens verk. Det är inte hat, krig eller andra motsättningar som ligger bakom, det är blott naturens gång. Vilket förmodligen förklarar den enorma uppslutningen och det stora stödet; när vi bryr oss om och när vi hjälper Haiti väljer vi inte någon politisk sida, vi sluter oss inte till någon religiös tillhörighet. Vi agerar efter våra hjärtan.

Det ska inte förnekas; många av människans dåliga sidor ger sig också till känna under sådana här tillfällen. Plundring, stölder och kidnappning förekommer i ett land som minst av allt behöver ökad kriminalitet just nu. Dock, jag vill ändå fokusera på det som faktiskt är positivt. Det goda hos människan. Vi bryr oss. Vi engagerar oss och vi vill hjälpa. Vi låter våra hjärtan tala. Det är det vackra mitt i all förödelse och något jag hoppas vi lär oss något av.
2010-01-17
21:35:53

Musikens magi...

Vad är det som gör att man tycker om en viss låt? Är det texten, melodin eller något helt annat? Oftast är det nog en kombination av dessa, men inte sällan finns det en liten del av en låt man gillar extra mycket. En del som helt enkelt har "det". Gary Mulholland nämner några sådana stunder i boken "This Is Uncool: The 500 Greatest Singles since Punk and Disco". Ett exempel är The Clash och deras version av "I Fought The Law". Runt 1.23 in i låten, under textraden "robbing people with a six gun", hörs virveltrumman ljuda ta-ta-ta-ta-ta-ta. Det är ett riktigt rysningsmoment, något som ofelbart får mig att inse varför jag älskar musik.

Bruce Springsteen har givetvis hur många sådana som helst. Rent spontant kommer jag att tänka på "Born To Run" och textraden "Someday girl, I don't know when, we're gonna get to that place where we really want to go and we'll walk in the sun, but till then tramps like us baby we were born to run". Det sista stycket där; 'baby, we were born to run'... Magiskt. Det innehåller mer livslust, mer glädje, mer passion, mer desperation, mer kärlek... Mer av allt, än historiens samlade låtskatt tillsammans. Om jag författat en sådan text skulle jag förmodligen byta inriktning helt därefter, för hur toppar man perfektion?

Slutet på kents "747" är en annan höjdare. Det instrumentala, den vackra melodin, som skulle kunna hålla på i timmar utan att jag tröttnar.