Andreas Parker

2010-06-29
07:53:02

Jag erkänner...

I tider av oroligheter, motsättningar och hat anser jag det vara viktigt att tydligt proklamera sin ställning. Därav gör jag således.

Jag erkänner ingen högre makt än jag själv och inget värde överstiget mitt eget erlägger jag någon annan. Icke heller ser jag någon som ställd under mig, ty alla är vi jämlika och alla är vi frukten av det oändligt eviga.

Min nästa, såsom din nästa, blöder det blod jag blöder, gråter de tårar jag gråter och andas den luft jag andas. Intet anspråk på någon del av människans, och djurens, gemensamma plats gör jag, ty den är just det; gemensam.

Först när vi medger att vi icke blott är medmänniskor, utan även varandras absoluta jämlikar, uppnår vi fred och frihet.

De gränser vi skapat, såväl fysiska som psykiska, står som ondskans barriärer, fastkilade i vad som borde vara gränslös vänskap och ömsesidig respekt. Först när dessa murar raserats, när människan tillåts framträda i hennes naturliga skepnad, avskalad, oskuldsfull och fördomsfri, kan vi lämna de blodiga konflikter och stridigheter som plågat oss i tusentals och åter tusentals år.

Detta är min sanning.
2010-06-23
21:11:46

Ny dikt!

Av Kärlek Blott

jag var vilse, jag var förlorad
jag hoppet sedan länge mist
men i mörkret finns ett ljus
vår herre, Jesus Krist

han visar mig den vackraste av platser

ett rike av kärlek blott
"här må du sedan vila
när lidandet sin ände nått"

av änglars sång ska jag mötas

när Gud tar mig i sin hand
en färd på stormigt hav
Jesus är min hamn
2010-06-23
05:03:04

Slutstation.

Slutstation

vi slår upp våra ögon
andas in den första luft
vi föds med brinnande hunger
en oförfalskad livslust

de första steg vi tar

darriga men törstiga ben
oss väntar en vandring
vi ser som oskyldigt ren

färden har ett givet mål

ty inget är oändligt
trots nyanser och skiften
detta är beständigt

är livets mening att stagnera

att söka en slutpunkt?
vi lever för ett avslut
till likkista från dopfunt

med vetskapen om en bortgång

hur motiveras ett första kliv?
från det vi blir till
vi ges ett tydligt direktiv

slavar under begränsad dynamik

vi jagar perfektion
en jakt på undergång
och oåterkallelig slutstation