20:21:56
Lägesrapport...
|
Egentligen vill jag skriva en mer iögonfallande rubrik, något som får eventuella läsare att verkligen sugas in. Samtidigt vill jag inte lura i någon att inlägget kommer att vara något extra, för det kommer det inte. Därav ett enkelt "Lägesrapport...".
Så vad är nytt sedan sist? Inte mycket, förutom att min jakt på praktikplats stött på ytterligare patrull. Efter nej från TVÅ Akademibokhandlar blev det inte tredje gången gillt på högskolebiblioteket. Nej där också. Ursäkten den här gången var att de redan har en praktikant OCH att de ska flytta verksamheten. Så att jag liksom verkligen skulle förstå att det är så kört som det bara kan bli. Message received loud and clear. Tillbaka på ruta ett, med andra ord. Jag spånar tillsammans med min handläggare och vi är inne och snurrar på andra bibliotek och diverse arkiv. Att jobba i arkiv känns sådär lagom töntigt och passar nog perfekt. Det är dock lätt att bli missmodig och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte trodde att min tid börjar rinna ut. Inte levnadstiden. Den är förhoppningsvis inte över än på ett tag. Nej, jag tänker på tiden jag överhuvudtaget är det minsta attraktiv på arbetsmarknaden. Snart 42 och utanför nämnda marknad precis hela. Jäkla. Tiden. Jag lägger inte skulden på något oidentifierbart "samhälle". Jag skulle absolut kunna befinna mig på en helt annan plats idag om jag bara var lite driftigare än jag är. Jag har grävt min egen grav. Och tro mig, jag vet att jag ältar den här skiten likt Sisyfos kånkar sin sten. Coronaviruset? Det är nog oundvikligt. Alltså, alla kommer inte att bli sjuka. Tvärtom. Ett fåtal kommer att åka på det och ännu färre kommer att bli märkbart dåliga av det. Nu gäller det att förbereda och organisera vården så att de som blir allvarligt sjuka kan få den hjälp de behöver. Jag ser trots allt en silver lining i detta. Eller kanske flera? Läste en artikel om att Japan har betydligt färre fall av "vanlig" influensa än de brukar ha. Människor har blivit medvetna om vikten av god handhygien. Det ska vi ta med oss. Vidare tror jag att världssamfundet har lärt sig, och lär sig, mycket av det här när det gäller att koordinera insatser och kommunicera (även om det var trögt i början). Och kanske, kanske, kommer det finnas bra verktyg att bemöta desinformation nästa gång ett virus bryter ut. Tack för mig. Tvätta händerna! |