21:22:46
Ännu en jäkligt skum dröm...
Jag borde ha plitat ner det här så fort jag vaknade imorse. Eller, nåja. Klockan var nog närmare 10 och som vuxen ser man inte den tiden som morgon. Som tonåring är det en annan sak, då är det morgon fram till lunch. Åtminstone var det så för mig, men jag var å andra sidan en väldigt loj tonåring.
Okej, så i drömmen befinner jag mig i en stor byggnad jag inte känner igen. Allting är annorlunda. Och i drömmen liksom känner jag att själva livet har förändrats. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något är fel. Jag gråter av förtvivlan, livrädd för att jag inte förstår var jag är, vad som hänt, knappt vem jag är. Min bror kommer fram till mig. Han är betydligt lugnare och helt på det klara med vad som hänt. Han börjar förklara.
Min mormor, min riktiga mormor, har varit död i trettio år (i drömmen, alltså) och den person jag har kallat mormor är någon annan. Fast ändå släkt med mig. Nej, jag förstår inte heller. Hur som helst, den här fejkmormodern äger ett stort klädimperium och är mångmiljonär. Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, men det är helt ny information för mig trots att jag har känt henne som mormor sedan jag var runt tio bast. Allt detta berättar alltså min bror för mig och jag försöker smälta informationen under hela drömmen.
Byggnaden vi befinner oss i är en typ av lagerlokal kombinerad med klädaffär. Själva lagerdelen har lite steampunk-vibbar, med rör och stora muttrar överallt. Rum som närmast kan beskrivas som enorma båthytter. Butiksdelen är något helt annat. Väldigt ren och ljus. Som ett nystädat kontorslandskap, dock inte lika trångt. Jag säger att det är ett klädimperium, men butiken säljer allt möjligt. Tänk er Åhléns. Typ så. Utanför är det vinter med djupare snö än vi haft i landet sedan trettiotalet. Jag spanar ut genom ett fönster och ser en ren gå förbi. Sedan en älg, med ett slarvigt ihopslängt släp efter sig. Fascinerande att någon lyckats tämja en älg så pass att den kan användas som dragdjur.
Jag vandrar runt i butiken och från ingenstans kommer det, med en halv minuts mellanrum, fyra barbröstade kvinnor. Någonstans i den här enorma lokalen hålls en modevisning och kvinnorna är modeller som ska byta utstyrsel. Jag blir nervös och gömmer mig bland hyllorna och gör vad jag kan för att inte "råka" stirra på dem. Så ädel, tillochmed i drömmarnas värld.
Tillsammans med min familj och andra mer avlägsna släktingar bor jag i denna multifunktionella konstruktion. Vi har varsitt rum och får utan kostnad plocka på oss prylar från butiken för att inreda med. Men släktingarna alltså... Det är inte släktingar jag har i verkliga livet. Jag känner inte igen dem. En grupp ungar rusar runt och leker kurragömma. En lång, slank men ändå muskulös kille runt tjugo går runt med bar överkropp. Det är typ min kusin. Så udda.
En tjej jag är mycket mån om IRL befinner sig någonstans i den här massiva lokalen, i något av det tjugotal rum den rymmer. Jag bara vet att hon är det. Jag känner det, liksom. Den här tjejen bryr jag mig som sagt mycket om, vi har varit intima (på riktigt, alltså. Jodå, det händer mig också!) men i drömmen är hon min släkting. Syssling eller något. Trots det älskar jag henne som man kan älska någon man utövar sexuell aktivitet med. WTF? Jag letar men vaknar innan jag hittar henne, vilket nog är lika bra.
Ring Freud, jag är redo för terapi.
Okej, så i drömmen befinner jag mig i en stor byggnad jag inte känner igen. Allting är annorlunda. Och i drömmen liksom känner jag att själva livet har förändrats. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något är fel. Jag gråter av förtvivlan, livrädd för att jag inte förstår var jag är, vad som hänt, knappt vem jag är. Min bror kommer fram till mig. Han är betydligt lugnare och helt på det klara med vad som hänt. Han börjar förklara.
Min mormor, min riktiga mormor, har varit död i trettio år (i drömmen, alltså) och den person jag har kallat mormor är någon annan. Fast ändå släkt med mig. Nej, jag förstår inte heller. Hur som helst, den här fejkmormodern äger ett stort klädimperium och är mångmiljonär. Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, men det är helt ny information för mig trots att jag har känt henne som mormor sedan jag var runt tio bast. Allt detta berättar alltså min bror för mig och jag försöker smälta informationen under hela drömmen.
Byggnaden vi befinner oss i är en typ av lagerlokal kombinerad med klädaffär. Själva lagerdelen har lite steampunk-vibbar, med rör och stora muttrar överallt. Rum som närmast kan beskrivas som enorma båthytter. Butiksdelen är något helt annat. Väldigt ren och ljus. Som ett nystädat kontorslandskap, dock inte lika trångt. Jag säger att det är ett klädimperium, men butiken säljer allt möjligt. Tänk er Åhléns. Typ så. Utanför är det vinter med djupare snö än vi haft i landet sedan trettiotalet. Jag spanar ut genom ett fönster och ser en ren gå förbi. Sedan en älg, med ett slarvigt ihopslängt släp efter sig. Fascinerande att någon lyckats tämja en älg så pass att den kan användas som dragdjur.
Jag vandrar runt i butiken och från ingenstans kommer det, med en halv minuts mellanrum, fyra barbröstade kvinnor. Någonstans i den här enorma lokalen hålls en modevisning och kvinnorna är modeller som ska byta utstyrsel. Jag blir nervös och gömmer mig bland hyllorna och gör vad jag kan för att inte "råka" stirra på dem. Så ädel, tillochmed i drömmarnas värld.
Tillsammans med min familj och andra mer avlägsna släktingar bor jag i denna multifunktionella konstruktion. Vi har varsitt rum och får utan kostnad plocka på oss prylar från butiken för att inreda med. Men släktingarna alltså... Det är inte släktingar jag har i verkliga livet. Jag känner inte igen dem. En grupp ungar rusar runt och leker kurragömma. En lång, slank men ändå muskulös kille runt tjugo går runt med bar överkropp. Det är typ min kusin. Så udda.
En tjej jag är mycket mån om IRL befinner sig någonstans i den här massiva lokalen, i något av det tjugotal rum den rymmer. Jag bara vet att hon är det. Jag känner det, liksom. Den här tjejen bryr jag mig som sagt mycket om, vi har varit intima (på riktigt, alltså. Jodå, det händer mig också!) men i drömmen är hon min släkting. Syssling eller något. Trots det älskar jag henne som man kan älska någon man utövar sexuell aktivitet med. WTF? Jag letar men vaknar innan jag hittar henne, vilket nog är lika bra.
Ring Freud, jag är redo för terapi.