07:56:05
Jävla natt.
Det är rent vansinne, jag vet. Men när jag har något, vad som helst, inbokat under dagen kan jag inte koppla av natten innan. Framförallt inte om detta något ska ske på morgonen eller förmiddagen.
Idag klockan 11.00 ska jag träffa min kurator och min arbetsterapeut för ett möte som varit bestämt sedan länge. Natten har visserligen inte varit helt sömnlös, men att kalla den välgörande och avslappnad vore att ljuga. Rejält. Den sömn jag fått har tilldelats mig stötvis. En timme där, en halvtimme där. Varvat med sporadiska besök framför datorskärmen har natten kort och gott varit skit. Jag vet att jag inte kommer att kunna koppla av ordentligt förrän mötet är avslutat och jag ges möjlighet att, om jag behöver, gå och lägga mig "på riktigt".
Det är inget liv som går att leva i längden. Inte om jag vill återfinna någon sorts psykisk och fysisk balans. Detta vet jag. Men att bryta mönster är för mig det svåraste jag har att tampas med. Jag lever ett liv där jag kan fylla och forma dagarna lite som jag vill. Det låter bättre än det är, då det i regel handlar om att betvinga nedbrytande tankar och om att, i den mån jag kan, njuta av de stunder jag inte drabbas av dessa.
Något som plågat mig under en längre tid nu är bristen på pengar. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Jag lever på försörjningsstöd men anser inte att jag egentligen ska ha mer än vad man bestämt vara norm. Jag har inte mindre pengar än andra med denna typ av ekonomiskt stöd, och att min plånbok gapar tom många dagar i månaden är bara mitt fel.
Ändock, det är givetvis något som tynger. Det är, till stor del, en rest från julen. Jag spenderar för mycket pengar på julklappar (vilket ju också bara är min egen skuld; ingen tvingar mig att shoppa så mycket. Tvärtom) och ligger därför efter ekonomiskt under många av de följande månaderna. Detta leder till lånade pengar, vilket i sin tur leder till återbetalning av skulder vilket i sin tur leder till nya lån vilket i sin tur leder till... Ja, ni fattar.
Det är ett orosmoln jag har över mig. Men visst skulle jag kunna se annorlunda på det, för jag ligger aldrig efter med de betydande räkningarna. Hyra, telefon, internet, allehanda medlemsavgifter; de betalas precis som de ska varje månad. Det skulle bara vara roligt att någon gång kunna koppla av och kanske ha några hundralappar över i slutet av månaden, istället för att ligga minus.
Idag klockan 11.00 ska jag träffa min kurator och min arbetsterapeut för ett möte som varit bestämt sedan länge. Natten har visserligen inte varit helt sömnlös, men att kalla den välgörande och avslappnad vore att ljuga. Rejält. Den sömn jag fått har tilldelats mig stötvis. En timme där, en halvtimme där. Varvat med sporadiska besök framför datorskärmen har natten kort och gott varit skit. Jag vet att jag inte kommer att kunna koppla av ordentligt förrän mötet är avslutat och jag ges möjlighet att, om jag behöver, gå och lägga mig "på riktigt".
Det är inget liv som går att leva i längden. Inte om jag vill återfinna någon sorts psykisk och fysisk balans. Detta vet jag. Men att bryta mönster är för mig det svåraste jag har att tampas med. Jag lever ett liv där jag kan fylla och forma dagarna lite som jag vill. Det låter bättre än det är, då det i regel handlar om att betvinga nedbrytande tankar och om att, i den mån jag kan, njuta av de stunder jag inte drabbas av dessa.
Något som plågat mig under en längre tid nu är bristen på pengar. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Jag lever på försörjningsstöd men anser inte att jag egentligen ska ha mer än vad man bestämt vara norm. Jag har inte mindre pengar än andra med denna typ av ekonomiskt stöd, och att min plånbok gapar tom många dagar i månaden är bara mitt fel.
Ändock, det är givetvis något som tynger. Det är, till stor del, en rest från julen. Jag spenderar för mycket pengar på julklappar (vilket ju också bara är min egen skuld; ingen tvingar mig att shoppa så mycket. Tvärtom) och ligger därför efter ekonomiskt under många av de följande månaderna. Detta leder till lånade pengar, vilket i sin tur leder till återbetalning av skulder vilket i sin tur leder till nya lån vilket i sin tur leder till... Ja, ni fattar.
Det är ett orosmoln jag har över mig. Men visst skulle jag kunna se annorlunda på det, för jag ligger aldrig efter med de betydande räkningarna. Hyra, telefon, internet, allehanda medlemsavgifter; de betalas precis som de ska varje månad. Det skulle bara vara roligt att någon gång kunna koppla av och kanske ha några hundralappar över i slutet av månaden, istället för att ligga minus.
jag vet att du älskar att köpa julklappar. men, du vet ju att de blir lika glada för mindre dyra, färre julklappar!
det är ju ganska dumt att må dåligt över ekonomin i flera månader efter jul. i onödan! nästa jul får du inte köpa många eller dyra julklappar!
(nej, jag lever inte som jag lär)