14:27:50
Ich bin ein tvättsvamp.
Vad kul det är att somna med kläderna på när det är ökenvärme överallt. Att vakna är som att reinkarneras som tvättsvamp.
Sommar betyder mer tvättar än vanligtvis, känns det som. Så jag passar på nu. Jag älskar tvättstugan alltjämt, men jag är lite osäker på den ena tvättmaskinen. Den har börjat krångla en del och all TLC i världen tycks inte råda bot på det. Sjunger den måhända på den sista versen?
Sista tillfället med gruppen i terapi imorgon och vi har fått en uppgift att fixa till dess; ett brev till oss själva. Fan, jag har svårt för alla sådana typer av flummiga och abstrakta övningar. Vad ska jag skriva till mig själv? Hur börjar jag? Hej? Kära Andreas? Ska jag skriva i du-form eller jag-form? Oceaner av frågor!
Nåväl. Jag antar att det finns någon typ av poäng med det. Och för tusan, jag får så sällan brev så det är väl egentligen bara trevligt. Även om det kommer från mig själv.
Eller är det mest tragiskt?
Jag försöker tänka mig ett dödsfall som är jämförbart med Michael Jackson. Ett dödsfall under min livstid. Prinsessan Diana dyker upp. John Lennon. Olof Palme, åtminstone för oss svenskar. I viss mån Freddie Mercury. Kurt Cobain. Som musiker måste han finnas med. Likaså Tupac Shakur. Joe Strummer... Kanske. Anna Lindhs död påverkade åtminstone mig.
Och så ett gäng till. Men jag undrar om någon har rört människor i alla åldrar på samma sätt som Michael Jackson. En stor händelse är hans död, det går inte att förneka.
(Jag talar alltså om icke-naturliga dödsfall)
Sommar betyder mer tvättar än vanligtvis, känns det som. Så jag passar på nu. Jag älskar tvättstugan alltjämt, men jag är lite osäker på den ena tvättmaskinen. Den har börjat krångla en del och all TLC i världen tycks inte råda bot på det. Sjunger den måhända på den sista versen?
Sista tillfället med gruppen i terapi imorgon och vi har fått en uppgift att fixa till dess; ett brev till oss själva. Fan, jag har svårt för alla sådana typer av flummiga och abstrakta övningar. Vad ska jag skriva till mig själv? Hur börjar jag? Hej? Kära Andreas? Ska jag skriva i du-form eller jag-form? Oceaner av frågor!
Nåväl. Jag antar att det finns någon typ av poäng med det. Och för tusan, jag får så sällan brev så det är väl egentligen bara trevligt. Även om det kommer från mig själv.
Eller är det mest tragiskt?
Jag försöker tänka mig ett dödsfall som är jämförbart med Michael Jackson. Ett dödsfall under min livstid. Prinsessan Diana dyker upp. John Lennon. Olof Palme, åtminstone för oss svenskar. I viss mån Freddie Mercury. Kurt Cobain. Som musiker måste han finnas med. Likaså Tupac Shakur. Joe Strummer... Kanske. Anna Lindhs död påverkade åtminstone mig.
Och så ett gäng till. Men jag undrar om någon har rört människor i alla åldrar på samma sätt som Michael Jackson. En stor händelse är hans död, det går inte att förneka.
(Jag talar alltså om icke-naturliga dödsfall)