Andreas Parker

Stackars hundar. Nu smäller det överallt och våra fyrbenta vänner har det riktigt kämpigt.

Ibland känns det som att min blogg/nät-dagbok får mig att framstå som mer intressant än jag egentligen är. Jag får kommentarer och feedback från personer jag inte känner, personer som alltså inte kommenterar pga vänskap, utan helt enkelt för att de reagerar på något jag skrivit. Jag känner då att det jag skriver ger bilden av någon som har något att säga, vilket jag förvisso har, men jag är nog betydligt mer ointressant än jag ger sken av.

Samma sak gäller min anorexi. Jag skriver om den, de flesta vet att jag är sjuk, men jag undrar hela tiden om de som läser tror att jag är sjukare än jag egentligen är. Eller... Sjukare är inte rätt ord. Smalare är det jag menar. Om jag träffar någon av mina läsa i verkligheten, kommer han/hon då bli "besviken" för att jag inte är så sjukligt mager han/hon hela tiden trott att jag är? Skruvad tanke, jag vet. Jag kan ändå inte släppa det.

När någon lämnar en positiv kommentar till en bild jag lagt upp - att jag är fin, snygg eller så - kan jag bara tänka att bilden ljuger. Jag är inte snygg eller fin, ni måste ha sett fel.

Allt är så jävla svårt.