18:10:24
Nebraska, Born In The USA och Tunnel Of Love...
Nebraska
Hur går man vidare om man nyligen släppt en platta som genererat en jättehit som Hungry Heart? Det mest logiska är såklart att fortsätta på samma spår; trallvänliga, förvisso välkomponerade, trudelutter som kan uppskattas av gemene man. Logiskt, ja. Men om man heter Bruce Springsteen gör man något helt annat.
Man skrotar alla planer på en rockplatta, skippar hela bandet och spelar in karriärens mörkaste och kargaste album. Man spelar in sagda album i hemmets lugna vrå, sittande på en knarrande köksstol, långt bort från någon dyr studio och en lika dyr producent. Man spelar in Nebraska.
Tanken var att låtarna skulle arrangeras för hela E Street Band och man försökte klinka samman bra kompositioner. Perfektionisten Bruce blev inte nöjd. Sångerna kom inte till sin rätt med fullt manskap. Själv är bäste dräng.
Resultatet talar sitt tydliga språk. Nebraska är kanske den platta Springsteen fått mest uppskattning för, vad gäller beröm från andra musiker. Ett album svårare att ta till sig än flera andra av släppen, men det kanske är däri storheten ligger. Skivan släpptes 1982, men den avskalade inramningen gör den tidlös. Den kunde lika gärna ha spelats in igår.
Titelspåret handlar om Charles Starkweather och dennes flickvän Caril Ann Fugate, paret som under åtta dagar år 1958 mördade minst 10 personer. Låten öppnar albumet och ger en föraning om att man inte har att göra med någon dansant publikfriarplatta.
I Johnny 99 blir Ralph av med jobbet och skjuter i ett berusat tillstånd en nattportier. Desperation, depression, skulder och hopplöshet kan få oss att göra de mest avskyvärda ting.
"Now judge judge I had debts no honest man could pay. The bank was holdin' my mortgage and they was takin' my house away. Now I ain't sayin' that makes me an innocent man, but it was more 'n all this that put that gun in my hand"
Reason To Believe tar upp, som titeln antyder, frågan om tro. Igen berör Springsteen den lilla människan och hennes jakt efter mening och syfte med allt. Religiösa undertoner märks och kanske gör Bruce en koppling till sin egen (om än inte så strikta) katolska uppväxt.
"Seen a man standin' over a dead dog lyin' by the highway in a ditch. He's lookin' down kinda puzzled, pokin' that dog with a stick. Got his car door flung open he's standin' out on highway 31. Like if he stood there long enough that dog'd get up and run. Struck me kinda funny, seem kinda funny sir to me. Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe"
En vacker dag, då jävlar är det min tur. Då ska jag allt visa dem! En begagnad bil står som metafor för viljan att komma någonstans, att bli någon, i Used Cars.
"Now, mister, the day the lottery I win I ain't ever gonna ride in no used car again"
Born In The U.S.A.
35 år gammal (eller ung) blir Bruce Springsteen en mega-stjärna. Detta är till stor del grundat på en misstolkad regeringskritisk hymn; Born In The U.S.A. En låt som egentligen handlar om hur Vietnam-veteraner behandlas efter avslutad tjänst kom att bli en über-amerikansk och patriotisk hyllning till just det land som kritiseras i texten. Visst, vill man bara lyssna på refrängen kan man kanske tycka att det handlar om en muskel-pumpad "heja USA"-dänga, men orkar man bara syna texten det minsta ser man snabbt att det är något helt annat.
"Got in a little hometown jam, so they put a rifle in my hand. Sent me off to a foreign land to go and kill the yellow man"
Nej, det är inte ett glorifierade av krig eller mord. Det är motsatsen. Soldater kommer hem, sargade mentalt och fysiskt av ett krig de inte förstår, bara för att mötas av arbetslöshet och likgiltighet.
"Come back home to the refinery. Hiring man says "Son if it was up to me""
Låten kom att misstolkas å det grövsta. Ronald Reagan, en man vars politik Bruce Springsteen inte hade mycket till övers för, hoppades kunna värva Bruce till sin valkampanj 1984. Det misslyckades, såklart. Varken Reagan eller någon i hans stab tycks ha förstått låten överhuvudtaget.
Chrysler ville köpa låten för att använda den i reklamfilmer. Bruce nobbade bud på miljontals dollar. Hans musik ska inte användas i, eller som, reklam. En inställning han vidhåller än idag.
Courtney Cox Arquette, då bara Courtney Cox, är kanske mest känd som Monica Geller i den överskattade serien Vänner. Långt innan den rollen ens var påtänkt sågs hon dansa med Bruce i videon till Dancing In The Dark. En rätt töntig dans, men töntigast ser Bruce själv ut. Låten gjorde Bruce till tonårsidol trots att han själv lämnat just den åldern för längesedan. It's a good life. Trots den dansanta tonen är låten inte speciellt glad. Bruce trivdes inte med sitt liv och hade fastnat i rutiner han inte tyckte om.
"I get up in the evening and I ain't got nothing to say. I come home in the morning, I go to bed feeling the same way"
Skumt sömnmönster, eller hur? Det känner jag igen. Och som vanligt handlar det om drömmen om något annat, flykten till något bättre.
"Man I ain't getting nowhere. I'm just living in a dump like this. There's something happening somewhere, baby I just know that there is"
"They say you gotta stay hungry. Hey baby, I'm just about starving tonight"
På sätt och vis är låten för bra för att kläs i 80-talets glättiga produktion. Den försvinner liksom i sig själv. Tydlig synth och mesig video gör den inga tjänster. Fast bra är den givetvis ändå.
Bruce tar farväl av sin vapenbroder inför den här plattan. Steven Van Zandt bestämmer sig för att söka lyckan som soloartist och ersätts av svenskättlingen Nils Lofgren. Springsteen och Van Zandt är goda vänner sedan urminnes tider och som ett musikaliskt avsked får vi på Born In The U.S.A. Bobby Jean. Bobby Jean är Steven, mer eller mindre.
"Now you hung with me when all the others turned away turned up their nose. We liked the same music we liked the same bands we liked the same clothes"
Det är alltid skönt att veta att man har åtminstone en vän som tänker likadant som en själv.
"Maybe you'll be out there on that road somewhere, in some bus or train traveling along. In some motel room there'll be a radio playing and you'll hear me sing this song. Well if you do you'll know I'm thinking of you and all the miles in between, and I'm just calling one last time not to change your mind but just to say I miss you baby, good luck goodbye, Bobby Jean"
Tunnel Of Love
Skilsmässoplattan. En klar favorit. Bruce Springsteen gifte sig 1985 med skådespelerskan och fotomodellen Julianne Phillips, ett äktenskap som med facit i hand var dömt redan från början. Hon från den glamorösa modebranschen, han från den hårt arbetande och svettiga rocksvängen. De kunde inte vara mer olika. Slitningen är uppenbar mellan raderna på plattans låtar. Året skrivs 1987 när plattan släpps, 1988 ansöker de om skilsmässa och 1989 är allt slutligen över.
Titelspåret använder åkattraktionen kärlekstunneln som en allegori för ett kärleksförhållande.
"I can feel the soft silk of your blouse and them soft thrills in our little fun house. Then the lights go out and it's just the three of us, you me and all that stuff we're so scared of"
Kärleken sätter dig på prov. Är du redo för detta? Är din partner? Är ni beredda på vad det innebär att ingå i en djup relation?
Brilliant Disguise är en av mina topp fem-favoriter när det kommer till Springsteen. Samma tema; det svåra med kärleken. Osäkerheten den medför.
"Well I've tried so hard baby but I just can't see what a woman like you is doing with me"
Hur kan en relation överhuvudtaget överleva med den ständiga känslan av otillräcklighet? Ständiga tvivel?
"Tonight our bed is cold. I'm lost in the darkness of our love. God have mercy on the man who doubts what he's sure of"
Tvivel. Osäkerhet. Gjorde jag egentligen rätt? Älskar jag henne?
Relationen till fadern dyker åter upp i Walk Like A Man. Jag kan inte lyssna på den utan att tänka på min egen far och på relationen jag har till honom. Hur vi går med våra pappor tills en dag...
"I didn't think there'd be so many steps I'd have to learn on my own"
Livet förändras. Vi måste lära oss att möta våra egna motgångar och hur mycket våra föräldrar än vill hjälpa oss, skydda oss, måste vi till slut börja gå själva.
I One Step Up ser berättaren på sitt liv och inser att han hamnat fel. Fel beslut, och kanske fel kärlek.
"When I look at myself I don't see the man I wanted to be. Somewhere along the line I slipped off track. I'm caught movin' one step up and two steps back"
Det var inte så här det skulle bli.
Tunnel Of Love har en ganska typisk 80-talsproduktion men låter trots det förvånansvärt fräsch. Det rena, klara ljudet passar albumet och dess koncept perfekt. En tämligen lättlyssnad samling låtar med ett djup som växer.
Hur går man vidare om man nyligen släppt en platta som genererat en jättehit som Hungry Heart? Det mest logiska är såklart att fortsätta på samma spår; trallvänliga, förvisso välkomponerade, trudelutter som kan uppskattas av gemene man. Logiskt, ja. Men om man heter Bruce Springsteen gör man något helt annat.
Man skrotar alla planer på en rockplatta, skippar hela bandet och spelar in karriärens mörkaste och kargaste album. Man spelar in sagda album i hemmets lugna vrå, sittande på en knarrande köksstol, långt bort från någon dyr studio och en lika dyr producent. Man spelar in Nebraska.
Tanken var att låtarna skulle arrangeras för hela E Street Band och man försökte klinka samman bra kompositioner. Perfektionisten Bruce blev inte nöjd. Sångerna kom inte till sin rätt med fullt manskap. Själv är bäste dräng.
Resultatet talar sitt tydliga språk. Nebraska är kanske den platta Springsteen fått mest uppskattning för, vad gäller beröm från andra musiker. Ett album svårare att ta till sig än flera andra av släppen, men det kanske är däri storheten ligger. Skivan släpptes 1982, men den avskalade inramningen gör den tidlös. Den kunde lika gärna ha spelats in igår.
Titelspåret handlar om Charles Starkweather och dennes flickvän Caril Ann Fugate, paret som under åtta dagar år 1958 mördade minst 10 personer. Låten öppnar albumet och ger en föraning om att man inte har att göra med någon dansant publikfriarplatta.
I Johnny 99 blir Ralph av med jobbet och skjuter i ett berusat tillstånd en nattportier. Desperation, depression, skulder och hopplöshet kan få oss att göra de mest avskyvärda ting.
"Now judge judge I had debts no honest man could pay. The bank was holdin' my mortgage and they was takin' my house away. Now I ain't sayin' that makes me an innocent man, but it was more 'n all this that put that gun in my hand"
Reason To Believe tar upp, som titeln antyder, frågan om tro. Igen berör Springsteen den lilla människan och hennes jakt efter mening och syfte med allt. Religiösa undertoner märks och kanske gör Bruce en koppling till sin egen (om än inte så strikta) katolska uppväxt.
"Seen a man standin' over a dead dog lyin' by the highway in a ditch. He's lookin' down kinda puzzled, pokin' that dog with a stick. Got his car door flung open he's standin' out on highway 31. Like if he stood there long enough that dog'd get up and run. Struck me kinda funny, seem kinda funny sir to me. Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe"
En vacker dag, då jävlar är det min tur. Då ska jag allt visa dem! En begagnad bil står som metafor för viljan att komma någonstans, att bli någon, i Used Cars.
"Now, mister, the day the lottery I win I ain't ever gonna ride in no used car again"
Born In The U.S.A.
35 år gammal (eller ung) blir Bruce Springsteen en mega-stjärna. Detta är till stor del grundat på en misstolkad regeringskritisk hymn; Born In The U.S.A. En låt som egentligen handlar om hur Vietnam-veteraner behandlas efter avslutad tjänst kom att bli en über-amerikansk och patriotisk hyllning till just det land som kritiseras i texten. Visst, vill man bara lyssna på refrängen kan man kanske tycka att det handlar om en muskel-pumpad "heja USA"-dänga, men orkar man bara syna texten det minsta ser man snabbt att det är något helt annat.
"Got in a little hometown jam, so they put a rifle in my hand. Sent me off to a foreign land to go and kill the yellow man"
Nej, det är inte ett glorifierade av krig eller mord. Det är motsatsen. Soldater kommer hem, sargade mentalt och fysiskt av ett krig de inte förstår, bara för att mötas av arbetslöshet och likgiltighet.
"Come back home to the refinery. Hiring man says "Son if it was up to me""
Låten kom att misstolkas å det grövsta. Ronald Reagan, en man vars politik Bruce Springsteen inte hade mycket till övers för, hoppades kunna värva Bruce till sin valkampanj 1984. Det misslyckades, såklart. Varken Reagan eller någon i hans stab tycks ha förstått låten överhuvudtaget.
Chrysler ville köpa låten för att använda den i reklamfilmer. Bruce nobbade bud på miljontals dollar. Hans musik ska inte användas i, eller som, reklam. En inställning han vidhåller än idag.
Courtney Cox Arquette, då bara Courtney Cox, är kanske mest känd som Monica Geller i den överskattade serien Vänner. Långt innan den rollen ens var påtänkt sågs hon dansa med Bruce i videon till Dancing In The Dark. En rätt töntig dans, men töntigast ser Bruce själv ut. Låten gjorde Bruce till tonårsidol trots att han själv lämnat just den åldern för längesedan. It's a good life. Trots den dansanta tonen är låten inte speciellt glad. Bruce trivdes inte med sitt liv och hade fastnat i rutiner han inte tyckte om.
"I get up in the evening and I ain't got nothing to say. I come home in the morning, I go to bed feeling the same way"
Skumt sömnmönster, eller hur? Det känner jag igen. Och som vanligt handlar det om drömmen om något annat, flykten till något bättre.
"Man I ain't getting nowhere. I'm just living in a dump like this. There's something happening somewhere, baby I just know that there is"
"They say you gotta stay hungry. Hey baby, I'm just about starving tonight"
På sätt och vis är låten för bra för att kläs i 80-talets glättiga produktion. Den försvinner liksom i sig själv. Tydlig synth och mesig video gör den inga tjänster. Fast bra är den givetvis ändå.
Bruce tar farväl av sin vapenbroder inför den här plattan. Steven Van Zandt bestämmer sig för att söka lyckan som soloartist och ersätts av svenskättlingen Nils Lofgren. Springsteen och Van Zandt är goda vänner sedan urminnes tider och som ett musikaliskt avsked får vi på Born In The U.S.A. Bobby Jean. Bobby Jean är Steven, mer eller mindre.
"Now you hung with me when all the others turned away turned up their nose. We liked the same music we liked the same bands we liked the same clothes"
Det är alltid skönt att veta att man har åtminstone en vän som tänker likadant som en själv.
"Maybe you'll be out there on that road somewhere, in some bus or train traveling along. In some motel room there'll be a radio playing and you'll hear me sing this song. Well if you do you'll know I'm thinking of you and all the miles in between, and I'm just calling one last time not to change your mind but just to say I miss you baby, good luck goodbye, Bobby Jean"
Tunnel Of Love
Skilsmässoplattan. En klar favorit. Bruce Springsteen gifte sig 1985 med skådespelerskan och fotomodellen Julianne Phillips, ett äktenskap som med facit i hand var dömt redan från början. Hon från den glamorösa modebranschen, han från den hårt arbetande och svettiga rocksvängen. De kunde inte vara mer olika. Slitningen är uppenbar mellan raderna på plattans låtar. Året skrivs 1987 när plattan släpps, 1988 ansöker de om skilsmässa och 1989 är allt slutligen över.
Titelspåret använder åkattraktionen kärlekstunneln som en allegori för ett kärleksförhållande.
"I can feel the soft silk of your blouse and them soft thrills in our little fun house. Then the lights go out and it's just the three of us, you me and all that stuff we're so scared of"
Kärleken sätter dig på prov. Är du redo för detta? Är din partner? Är ni beredda på vad det innebär att ingå i en djup relation?
Brilliant Disguise är en av mina topp fem-favoriter när det kommer till Springsteen. Samma tema; det svåra med kärleken. Osäkerheten den medför.
"Well I've tried so hard baby but I just can't see what a woman like you is doing with me"
Hur kan en relation överhuvudtaget överleva med den ständiga känslan av otillräcklighet? Ständiga tvivel?
"Tonight our bed is cold. I'm lost in the darkness of our love. God have mercy on the man who doubts what he's sure of"
Tvivel. Osäkerhet. Gjorde jag egentligen rätt? Älskar jag henne?
Relationen till fadern dyker åter upp i Walk Like A Man. Jag kan inte lyssna på den utan att tänka på min egen far och på relationen jag har till honom. Hur vi går med våra pappor tills en dag...
"I didn't think there'd be so many steps I'd have to learn on my own"
Livet förändras. Vi måste lära oss att möta våra egna motgångar och hur mycket våra föräldrar än vill hjälpa oss, skydda oss, måste vi till slut börja gå själva.
I One Step Up ser berättaren på sitt liv och inser att han hamnat fel. Fel beslut, och kanske fel kärlek.
"When I look at myself I don't see the man I wanted to be. Somewhere along the line I slipped off track. I'm caught movin' one step up and two steps back"
Det var inte så här det skulle bli.
Tunnel Of Love har en ganska typisk 80-talsproduktion men låter trots det förvånansvärt fräsch. Det rena, klara ljudet passar albumet och dess koncept perfekt. En tämligen lättlyssnad samling låtar med ett djup som växer.