17:07:40
Den konservativa linjen...
| Det har väl knappast undgått någon att frågor som rör transpersoner verkligen är heta just nu. Trans och drag, ska jag kanske specificera. Det är skillnad på företeelserna, det vet de flesta av oss. Kritikerna som hela tiden lyfter dessa frågor gör det dock inte. För dem är det samma sak och för det här inläggets skull låter jag dem hållas. Trans, drag - allt ryms i den här texten. Det har visserligen varit relativt tyst de senaste veckorna, men under en period var drag-artister som läser sagor för barn det absolut viktigaste och mest akuta du kunde diskutera i Sverige. SD gick naturligtvis i bräschen för den mest simpla och idiotiska kritiken och ylade om att "vi måsta tänka på våra barn!". Hand upp om du på fullt allvar tror att SD bryr sig om dina barn, jag har nämligen en bro att sälja. Trots att frågan om sagostunderna inte ligger högst på dagordningen just nu kvarstår den som ett faktum som pekar på en kulturell förskjutning. Transfobiker skriker högre och tar större plats nuförtiden. De når ut med sitt budskap. Någonting har hänt. I USA är spörsmålet om könsidentitet ännu mer infekterat. Här vill många av de allra mest högljudda att transpersoner helt ska ignoreras. Förvägras rättigheter, osynliggöras. Där det finns en viss social skam i att vara homofob är det mer fritt fram när det gäller trans. "En kille som känner sig som en tjej? Det är sjukt! Hata hata hata!" Republikanerna slår mynt av människors okunskap när det gäller transfrågor och istället för att försöka utbilda och öka acceptansen eldar man på rädslan och nojan genom att lägga ett flertal transfobiska lagförslag. Det spelar ingen roll att de inte klubbas igenom, det är det visuella som spelar roll. "Vi står på er sida, vi tänker inte heller backa för transagendan" är budskapet. Det är ett politiskt spel med transpersoners liv som insats. Om du på ett offentligt forum någon gång försvarat transpersoner och/eller drag-artister är det inte helt omöjligt att du blivit kallad "groomer". Jag har blivit kallad det, av såväl svenskar som amerikaner. Frågan är alltså i högsta grad internationell. När kritiker använder ordet groomer menar de pedofil, men jag antar att det låter tuffare att säga det förra. Eller så är de helt enkelt för fega för att ta ett betydligt mer laddat ord i sina munnar. Det är sak samma, vi vet vad de menar. Självklart är det irriterande att mötas av dylika tillmälen när du försöker debattera viktiga frågor, men främst ser jag taktiken att slänga ur sig "groomer" som ett bevis på att dina argument inte håller. Därmed inte sagt att det inte är en medveten taktik. Ingen vill förknippas med pedofili, så när motståndare anklagar dig för att vara en groomer är det inte otänkbart att du hoppar av diskussionen. Människor som ännu inte tagit ställning i frågor som rör transpersoner väljer inte sällan att dra sig undan när pedofilbeskyllningarna börjar hagla, varför det är ett ypperligt sätt för transfobiker och dragkritiker att döda debatten på. Sexualundervisningen i Amerika är alltid en het fråga, inte minst på grund av det relativt stora och mycket ljudstarka block konservativa som innehar viktiga positioner i samhället. När experter föreslår att man från skolans sida på ett åldersanpassat sätt bör undervisa om transpersoner och könsidentiteter som inte passar in i den binära normen skriker blocket högt och kallar experterna för... just det. Groomers. Barn förstår från en ganska ung ålder hur barn blir till. Jag har svårt att se att det är särskilt mycket mer komplicerat för dem att kunna ta in simplifierad undervisning om transfrågor, men motståndare drar uppenbarligen en gräns där. Att förklara blommor och bin, det är helt okej. Inga problem. Så fort du börjar diskutera icke-normativ sexualitet och identitet, då är du pedofil. Återigen, när motståndarna inte har några vettiga poänger, då kommer anklagelserna. Vissa lagförslag i USA söker helt sonika ett förbud mot sexualundervisning generellt. Ett förslag som lades fram för en tid sedan skulle om det klubbades igenom göra det förbjudet att prata om mens i sjätte klass. Inte bara för läraren, utan även för eleverna. Tjejer som menstruerar skulle alltså inte få diskutera sina upplevelser med sina vänner. Det är så fruktansvärt genomkorkat att man knappt tror det är sant. Men det är den konservativa lösningen. Diskutera inte sex och sexrelaterade ämnen så kommer det aldrig finnas några problem med det. Samma resonemang lade grunden till avhållsamhetsläran som skulle få tonåringar att vänta med sex tills de var gifta. Det fungerade såklart inte, tonåringar kommer alltid att ligga hur mycket du än tjatar om synd och Helvetets bestraffning. Studier visar att en adekvat sexualundervisning gör barn tryggare och mer benägna att säga ifrån när någon tar sig sexuella friheter med dem. De lär känna sina kroppar, de får veta vad som är rätt och fel och chansen är mycket större att de berättar om övergrepp de blivit utsatta för om de har språket som krävs. En inkluderande undervisning som innehåller transämnen kan också få barn att känna sig sedda och mer bekväma i sina identiteter. Jag kan inte se något negativt i det. En kontroversiell punkt i ett lagförslag rörde huruvida lärare ska meddela föräldrarna om ett barn berättar att de identifierar sig som något annat än det förväntade könet. Kontroversiell för en del. För mig är frågan inte särskilt svår. Givetvis ska läraren inte säga något. Om ett barn känner sig tryggt nog att berätta i skolan men inte hemma finns det förmodligen en anledning till det. Barnet kan riskera att utsättas för våld av föräldrarna om detta kommer fram och en lärare ska inte behöva vara delaktig i något sådant. Självklart inte. Och det handlar inte om att skolan helt plötsligt börjar dela ut hormonblockerare och binders till varenda elev. På sin höjd kanske läraren börjar använda elevens önskade pronomen, inte mer än så. Det tycker jag är fullt rimligt, precis som jag tycker det är fullt rimligt att föräldrarna hålls utanför om det är vad eleven efterfrågar. Men allt det här handlar om en efterlängtad återgång till någon sorts puritanism hos de konservativa. De accepterade motvilligt att homosexuella måste leva bland dem. De bet ihop och knöt handen i fickan när musikvideos började bli mer sexuellt explicita (nåja, vissa av dem skrek högt). Men nu! De fick luft under vingarna när Trump tog makten. Plötsligt fanns det en väg framåt för den ultrakonservativa rörelsen. När så Roe v. Wade revs upp kunde man verkligen känna vind i seglen och trots att den sittande presidenten i USA i mångt och mycket förespråkar en progressiv agenda känner de sig sig inte nedslagna. De trummar på mot sagostunderna, de hetsar sina anhängare att bränna böcker som inte följer den konservativa linjen. Och så har man som sagt det ultimata verktyget; pedofilanklagelsen. Jag tror att man kommer att driva ännu striktare frågor framöver. Man kommer att vilja reglera klädsel. Man kommer att ha åsikter om smink. Man kommer att gapa högre om traditionella könsroller. Allt detta kommer man att klumpa ihop och göra till en fråga om "groomers" och genast lockar de med sig "vanliga" rädda människor som inte vill sammankopplas med pedofili. Till syvende og sidst är det människor som kommer att drabbas. Barn kommer att bli utan vettig sexualundervisning, de kommer tvingas att på egen hand försöka förstå sig själva och sin omvärld i en sexuell kontext, transpersoner i alla åldrar kommer att misstänkliggöras och så småningom är det alla som inte passar in i den extremt konservativa könsbubblan som kommer att anklagas och bestraffas. Det är du och det är jag. Vi är näst på tur. |