02:47:45
Recension: Runaway Horses
Som sångerska i det smått legendariska tjejbandet (ja, det är ett fisigt uttryck, men jag tror att det är befogat att använda ordet här) Go-Go's var Belinda Carlisle ett hyfsat känt namn i framförallt USA. Solokarriären inleddes med debuten Belinda, släppt 1986, följd av Heaven On Earth året därpå. En dunderhit i singeln "Heaven Is A Place On Earth" gjorde plattan till en storsäljare och frågan alla ställde sig var om Belinda Carlisle hade tillräckligt starkt material för att upprepa succén.
Det hade hon. Runaway Horses från 1989 är en av 80-talets klassiker, till bredden fylld med kliniskt producerad rock/pop, väl utförda låtar med Belindas ganska säregna röst i centrum. Det är hög nivå redan från start med "Leave A Light On", en hitlåt, om än inte lika monumental som storsäljaren "Heaven Is A Place On Earth". Siffrorna är något missvisande, ty "Leave A Light On" är minst lika bra. Till en smittande melodi sjunger Belinda om konflikten mellan att vara starkt fäst vid någon och behovet av oberoende. Det är måhända en något banal text, men likväl sann. Although I have to go / It makes me feel like crying / I don't know when I'll see you again. Dualiteten i en relation, den svåra balansgången närhet - frihet, i en simpel strof. Refrängen lyfter fram kärleken som en helande kraft; Darling leave a light on for me / I'll be there before you close the door / To give you all the love that you need / Darling leave a light on for me / 'Cause when the world takes me away / You are still the air that I breathe. I jakten på självständighet är kärleken ständigt närvarande, något Belinda här tydligt klargör. Däri ligger också rädslan. När jag ger mig av för att pröva mina vingar, finns det en väntande kärlek när jag återvänder? Belinda erkänner också att det är att begära mycket när man ber någon vänta, att hela tiden hålla en dörr öppen. Att hålla ett ljus tänt. Yes I know / What I'm asking is crazy / You could go / Just get tired of waiting. Men hur gör vi då för att finns vår plats i röran av självständighet och beroende? Det är nyckelfrågan i den eviga gåtan som är kärlek. "Leave A Light On" är en drygt fyra minuter lång frågeställning på temat. Och en lysande sådan, dessutom. George Harrison bidrar med ett solo på slidegitarr.
Titelspåret nådde aldrig föregångarens popularitet. "Runaway Horses" förtjänade det dock, då det är en somrig pärla med en stark refräng (dock inte lika stark som "Leave A Light On", ska erkännas). Textens innehåll berör öppningsspårets kärleksproblematik, med den skillnaden att Belinda här fullt ut ger sig till kärleken, låter den ta över helt. Suddenly all of my fences have broken / I'm cutting the reins of my life. Kärleken är en stark kraft och när vi ger den chansen omfamnar den oss med besked. Whoa runaway horses / Take us through the night / You and I on runaway horses / Baby hold on tight. Hästarna ska givetvis ses som en metafor för en passion utan skyddsnät, ett risktagande för kärlekens skull. Belindas "punkigare" riv i rösten märks i refrängen. Inte illa. Open my eyes, there's so much light / I feel alive when I'm with you. När vi hittar honom/henne vi verkligen klickar med, då känns allting rätt och allt vi lärt oss ställs på ända. Det är ju så HÄR det ska vara, liksom.
"Summer Rain" innehåller även den en ärtig refräng men i texten ser vi att allt inte är glädje. Whispering our goodbyes / Waiting for a train / I was dancing with my baby / In the summer rain. En sista dans och ett avsked. I can hear the whistle / Military train. De älskande tar ett sista tungt farväl. I can see my baby / Waving from the train / It was last time that I saw him / In the summer rain. När vi förlorar någon vi verkligen håller av lägger vi stor vikt vid det vi delade med varandra. En första dejt, ett bröllop, en dans i sommarens regn. Every time I see the lightning / Every time I hear the thunder / Every time I close the window / When this happens in the summer / Oh the night is so inviting / I can feel that you are so close. Minnen vaknar när vi möter något från det liv vi levde med den älskade. En speciell låt, en doft, en film. Eller ett sommarregn.
Kärlek är albumets röda tråd. Kärlek som enande kraft. "(We Want) The Same Thing" är en sprudlande uppmaning att lämna meningsskiljaktigheter åt sidan och att låta kärleken läka såren. We're fighting a war / But we don't know what for / Cuz we want the same thing. Varför låter vi konflikter ta så mycket av vår tid, så myket energi, när det vi har gemensamt är det starkaste av allt? We dream the same dream / We want the same thing / And all that we need is to / See it together. Vi förblindas av våra egon, av våra egna skäl att strida. En del strider är bra att ta, till och med viktiga, men många gånger håller vi fast vid våra anledningar till gräl för grälets skull allena. No matter what we say / No matter what we do / Beyond the battlelines / Baby we know what's true. Vi vill ha samma sak. En kul notis: Steve Lukather, känd från Toto, lirar gitarr på spåret. Nice.
Kändisinslagen fortsätter på "Whatever It Takes" där Bryan Adams körar. Ännu en låt om hängivenhet och kärlek. Whatever it takes / I will be there / By your side baby anywhere. Kärleken är den starkaste av krafter och när vi ger den till någon ger vi en ovärderlig gåva, ty vi är villiga att övervinna alla svårigheter för att se till att den vi älskar mottar den. I searched the world for you / I found what's really true / It's your love that gives me a reason. Att erkänna för sig själv att man är så pass förälskad kan kännas skrämmande, men det kan också ge en känsla av att hitta hem. En känsla av att bli hel. Baby I'm bound to you to release my heart / I can't do it on my own / We'll find the light of day baby / Thru the dark. Kärlek är inget om den inte kommer till användning. I ensamhet vandrar vi, vilse i en kall värld, med en längtan som sakta förintar. Kärlek är frälsning. Kärlek är mening. Kärlek är allt.
Ruanaway Horses är måhända inte helt perfekt och ett par av spåren når inte riktigt upp till topparna, men topparna gör plattan till en av 80-talets bästa. Faktum är att jag håller den som en av mina absoluta favoriter, alla kategorier.
Det hade hon. Runaway Horses från 1989 är en av 80-talets klassiker, till bredden fylld med kliniskt producerad rock/pop, väl utförda låtar med Belindas ganska säregna röst i centrum. Det är hög nivå redan från start med "Leave A Light On", en hitlåt, om än inte lika monumental som storsäljaren "Heaven Is A Place On Earth". Siffrorna är något missvisande, ty "Leave A Light On" är minst lika bra. Till en smittande melodi sjunger Belinda om konflikten mellan att vara starkt fäst vid någon och behovet av oberoende. Det är måhända en något banal text, men likväl sann. Although I have to go / It makes me feel like crying / I don't know when I'll see you again. Dualiteten i en relation, den svåra balansgången närhet - frihet, i en simpel strof. Refrängen lyfter fram kärleken som en helande kraft; Darling leave a light on for me / I'll be there before you close the door / To give you all the love that you need / Darling leave a light on for me / 'Cause when the world takes me away / You are still the air that I breathe. I jakten på självständighet är kärleken ständigt närvarande, något Belinda här tydligt klargör. Däri ligger också rädslan. När jag ger mig av för att pröva mina vingar, finns det en väntande kärlek när jag återvänder? Belinda erkänner också att det är att begära mycket när man ber någon vänta, att hela tiden hålla en dörr öppen. Att hålla ett ljus tänt. Yes I know / What I'm asking is crazy / You could go / Just get tired of waiting. Men hur gör vi då för att finns vår plats i röran av självständighet och beroende? Det är nyckelfrågan i den eviga gåtan som är kärlek. "Leave A Light On" är en drygt fyra minuter lång frågeställning på temat. Och en lysande sådan, dessutom. George Harrison bidrar med ett solo på slidegitarr.
Titelspåret nådde aldrig föregångarens popularitet. "Runaway Horses" förtjänade det dock, då det är en somrig pärla med en stark refräng (dock inte lika stark som "Leave A Light On", ska erkännas). Textens innehåll berör öppningsspårets kärleksproblematik, med den skillnaden att Belinda här fullt ut ger sig till kärleken, låter den ta över helt. Suddenly all of my fences have broken / I'm cutting the reins of my life. Kärleken är en stark kraft och när vi ger den chansen omfamnar den oss med besked. Whoa runaway horses / Take us through the night / You and I on runaway horses / Baby hold on tight. Hästarna ska givetvis ses som en metafor för en passion utan skyddsnät, ett risktagande för kärlekens skull. Belindas "punkigare" riv i rösten märks i refrängen. Inte illa. Open my eyes, there's so much light / I feel alive when I'm with you. När vi hittar honom/henne vi verkligen klickar med, då känns allting rätt och allt vi lärt oss ställs på ända. Det är ju så HÄR det ska vara, liksom.
"Summer Rain" innehåller även den en ärtig refräng men i texten ser vi att allt inte är glädje. Whispering our goodbyes / Waiting for a train / I was dancing with my baby / In the summer rain. En sista dans och ett avsked. I can hear the whistle / Military train. De älskande tar ett sista tungt farväl. I can see my baby / Waving from the train / It was last time that I saw him / In the summer rain. När vi förlorar någon vi verkligen håller av lägger vi stor vikt vid det vi delade med varandra. En första dejt, ett bröllop, en dans i sommarens regn. Every time I see the lightning / Every time I hear the thunder / Every time I close the window / When this happens in the summer / Oh the night is so inviting / I can feel that you are so close. Minnen vaknar när vi möter något från det liv vi levde med den älskade. En speciell låt, en doft, en film. Eller ett sommarregn.
Kärlek är albumets röda tråd. Kärlek som enande kraft. "(We Want) The Same Thing" är en sprudlande uppmaning att lämna meningsskiljaktigheter åt sidan och att låta kärleken läka såren. We're fighting a war / But we don't know what for / Cuz we want the same thing. Varför låter vi konflikter ta så mycket av vår tid, så myket energi, när det vi har gemensamt är det starkaste av allt? We dream the same dream / We want the same thing / And all that we need is to / See it together. Vi förblindas av våra egon, av våra egna skäl att strida. En del strider är bra att ta, till och med viktiga, men många gånger håller vi fast vid våra anledningar till gräl för grälets skull allena. No matter what we say / No matter what we do / Beyond the battlelines / Baby we know what's true. Vi vill ha samma sak. En kul notis: Steve Lukather, känd från Toto, lirar gitarr på spåret. Nice.
Kändisinslagen fortsätter på "Whatever It Takes" där Bryan Adams körar. Ännu en låt om hängivenhet och kärlek. Whatever it takes / I will be there / By your side baby anywhere. Kärleken är den starkaste av krafter och när vi ger den till någon ger vi en ovärderlig gåva, ty vi är villiga att övervinna alla svårigheter för att se till att den vi älskar mottar den. I searched the world for you / I found what's really true / It's your love that gives me a reason. Att erkänna för sig själv att man är så pass förälskad kan kännas skrämmande, men det kan också ge en känsla av att hitta hem. En känsla av att bli hel. Baby I'm bound to you to release my heart / I can't do it on my own / We'll find the light of day baby / Thru the dark. Kärlek är inget om den inte kommer till användning. I ensamhet vandrar vi, vilse i en kall värld, med en längtan som sakta förintar. Kärlek är frälsning. Kärlek är mening. Kärlek är allt.
Ruanaway Horses är måhända inte helt perfekt och ett par av spåren når inte riktigt upp till topparna, men topparna gör plattan till en av 80-talets bästa. Faktum är att jag håller den som en av mina absoluta favoriter, alla kategorier.