15:20:38
Livet är en balansakt...
Jag har nyligen läst Ulf Lundells självbiografiska roman "En varg söker sin flock". Jag har tidigare läst "Friheten" av samme författare och språket känns igen. Det är rätt pretentiöst och högtravande men ändå svårt att inte dras med i. Det är evighetslånga meningar, fulla med kommatecken, som tycks innehålla alla möjliga och omöjliga känslor och intryck. Språket nästan attackerar läsaren, med en outtröttlig frenesi. Det kan ibland kännas utmattande att läsa Lundells böcker, men med tålamod och öppet sinne kan man helt klart få något ut av läsupplevelsen.
Ulf Lundells samlade konstnärskap följer en röd tråd; människans plats i livet och människors relation till varandra. Det är ett tema som är lätt att förstå, inte lika lätt att analysera med säkerhet. Lundell, i likhet med Bruce Springsteen, gör inte anspråk på att besitta något övergripande svar. De båda presenterar istället möjliga lösningar, och emellanåt nya frågor, nya infallsvinklar.
"Friheten" handlar, som titeln antyder, om frihet. Om människans längtan efter frihet i en värld som inte alltid lämnar vägen öppen för frihetssökande. "En varg söker sin flock" är i sin självbiografiska form mer direkt, mer äkta, men med samma frihetslängtan.
Det handlar inte om frihet likställd med ensamhet. Det är själva kärnan; det handlar om frihet i ett sammanhang. Det är väl vad livet egentligen handlar om? Det är något jag tar upp när jag träffar terapeuter (jag har äntligen fått en ny terapeut, efter att ha varit utan i ett år eller så); sökandet efter någonstans att höra hemma med bibehållen frihet. Bibehållen självständighet.
Människan har ett behov av att känna sig behövd, men också ett behov av att vara herre över sig själv. Att finna balansen, att hitta den gyllene medelvägen, det är vad livet handlar om. Det är att leva. Vi behöver en gemenskap. Vi behöver arbete i någon form. Vi behöver tillhörighet. Vi behöver allt detta, men vi måste få behålla vår suveränitet. Vi kan arbeta för ett företag, vi kan tillverka bildelar till bilar vi själva aldrig kör, vi kan stå på ett fabriksgolv med tiotals chefer över oss. Vi kan göra detta, men vi måste känna att vi innerst inne gör det för vår egen skull. Friheten att välja; vi väljer att arbeta för någon annan, vi tvingas inte till det.
Jag antar att det i viss mån handlar om värdighet. Jag vill inte hunsas, jag vill vara min egen. Det gäller i allra högsta grad också i kärleksrelationer.
När ett förhållande är nytt är det enkelt. Båda parter ger av sig själva, ger mer än de tar. Kärleken är lågan som bär relationen, kärleken är den enda lag som gäller. Efter en tid, när individerna sakta träder fram, det är då relationen verkligen sätts på prov. Återigen är nyckeln balans. Hur väger man partnerns frihet mot partnerns av kärlek styrda skyldighet? Hur accepterar man partnerns frihet, hur står man över svartsjuka och avundsjuka? I ett förhållande är ekvationen densamma som i livet i stort. Vi gör något för andra men vi gör det för vår egen skull.
Detta är givetvis inget vi som människor ständigt ska behöva analysera och räkna på, och de flesta av oss gör nog inte det. Det sker automatiskt. Men kanske finns det en poäng i att fundera på den här balansen emellanåt, om inte annat för att finna stabilitet i en tillvaro som skakas av en kaosartad omvärld.
Ulf Lundells samlade konstnärskap följer en röd tråd; människans plats i livet och människors relation till varandra. Det är ett tema som är lätt att förstå, inte lika lätt att analysera med säkerhet. Lundell, i likhet med Bruce Springsteen, gör inte anspråk på att besitta något övergripande svar. De båda presenterar istället möjliga lösningar, och emellanåt nya frågor, nya infallsvinklar.
"Friheten" handlar, som titeln antyder, om frihet. Om människans längtan efter frihet i en värld som inte alltid lämnar vägen öppen för frihetssökande. "En varg söker sin flock" är i sin självbiografiska form mer direkt, mer äkta, men med samma frihetslängtan.
Det handlar inte om frihet likställd med ensamhet. Det är själva kärnan; det handlar om frihet i ett sammanhang. Det är väl vad livet egentligen handlar om? Det är något jag tar upp när jag träffar terapeuter (jag har äntligen fått en ny terapeut, efter att ha varit utan i ett år eller så); sökandet efter någonstans att höra hemma med bibehållen frihet. Bibehållen självständighet.
Människan har ett behov av att känna sig behövd, men också ett behov av att vara herre över sig själv. Att finna balansen, att hitta den gyllene medelvägen, det är vad livet handlar om. Det är att leva. Vi behöver en gemenskap. Vi behöver arbete i någon form. Vi behöver tillhörighet. Vi behöver allt detta, men vi måste få behålla vår suveränitet. Vi kan arbeta för ett företag, vi kan tillverka bildelar till bilar vi själva aldrig kör, vi kan stå på ett fabriksgolv med tiotals chefer över oss. Vi kan göra detta, men vi måste känna att vi innerst inne gör det för vår egen skull. Friheten att välja; vi väljer att arbeta för någon annan, vi tvingas inte till det.
Jag antar att det i viss mån handlar om värdighet. Jag vill inte hunsas, jag vill vara min egen. Det gäller i allra högsta grad också i kärleksrelationer.
När ett förhållande är nytt är det enkelt. Båda parter ger av sig själva, ger mer än de tar. Kärleken är lågan som bär relationen, kärleken är den enda lag som gäller. Efter en tid, när individerna sakta träder fram, det är då relationen verkligen sätts på prov. Återigen är nyckeln balans. Hur väger man partnerns frihet mot partnerns av kärlek styrda skyldighet? Hur accepterar man partnerns frihet, hur står man över svartsjuka och avundsjuka? I ett förhållande är ekvationen densamma som i livet i stort. Vi gör något för andra men vi gör det för vår egen skull.
Detta är givetvis inget vi som människor ständigt ska behöva analysera och räkna på, och de flesta av oss gör nog inte det. Det sker automatiskt. Men kanske finns det en poäng i att fundera på den här balansen emellanåt, om inte annat för att finna stabilitet i en tillvaro som skakas av en kaosartad omvärld.