13:41:27
Springsteen + Göteborg = Awesome!
Helgen som var hade jag sett fram emot bra länge. Ända sedan november, närmare bestämt. Då släpptes nämligen biljetterna till Bruce Springsteens båda konserter på Ullevi. Att det var långt ifrån klart hur jag skulle sköta det rent praktiska runt Göteborgsvisiten (boende, käk, packning...) var inget som jag brydde mig om just då. Det skulle nog ordna sig. Och det gjorde det. Min polare och reskamrat skulle se Springsteen tillsammans med sin flickvän och hade bokat hotellrum åt dem båda. Bara dagar innan avresa bangade tjejen och helt plötsligt fanns en möjlighet att sno en natt på hotell. Se? Allt ordnar sig!
Jag hade biljett till fredagens konsert och behövde egentligen bara någonstans att häcka från konsertens slut fram till avresa från Göteborg till Västerås, 06.04 på lördag morgon. En skön hotellsäng och maffig TV; sämre kan man ha det när man väntar på tåget.
Runt 12.30 på fredagen drog resan igång. En fördel med att inte ha körkort är att man alltid kan slappa i passagerarsätet när körkortsbäraren tvingas plåga sig igenom mil efter mil bakom ratten. Nice. Efter x antal mil stannade vi för lunchpaus i Mariestad, på Rattuglan, ett lunch-hak/hotell/liteavvarje. Jag spanade igenom menyn men såg inget lockande och vegetariskt. Försynt frågade jag om det gick att ordna en vegetarisk sallad. Jorå, det skulle gå att ordna. Finemang, tänkte jag. Glad i hågen väntande jag vid bordet på vad jag antog var en matig sallad, passande en hungrig gäst. När mitt nummer ropades upp möttes jag istället av en tallrik trist skurna grönsaker och rotfrukter. Några morotsstavar, några gurkskivor, en skivad tomat... För 78 spänn. Och så säger vissa att det är billigt att vara vegetarian... Nåväl. Salladsbuffén var mer tilltagen och jag lassade på med coleslaw och bönor för att få lite valuta för stålarna.
Efter att ha snurrat runt i centrala Göteborg ett tag (att hitta hotellet var svårare än vi trott) var det lite tajt om tid, så efter att ha dumpat av min väska på rummet knatatde jag till arenan och mötte upp mina konsertkamrater. Spelningen som sådan var briljant. Den bästa jag sett med Springsteen? Nää. Andra kvällen i Göteborg 2003 var bättre. Men konserten i fredags var helgrym likväl. De lirade i närmare tre timmar och fyrtiofem minuter! Min åttonde Springsteen-konsert kommer jag alltid minnas som en maratonspelning.
När det hela var över hade klockan passerat midnatt och mörkret låg tätt över Göteborg. Natten var underbar; lagom temperatur och glad stämning. Inget att klaga på där. Jag hade dock bestämt mig för att ta mig tillbaka till hotellet och slappa de timmar jag hade att döda innan avfärd. De som känner mig vet att mitt lokalsinne är legendariskt uselt. Att jag hittade till arenan från hotellet berodde framförallt på att jag kunde glida med strömmen; alla skulle till Ullevi. När jag nu skulle hitta tillbaka blev det värre. I nästan 40 minuter strosade jag runt i Göteborgsnatten för att hitta tillbaka till hotellet. Jag blev inte rånad en enda gång! En tjej tiggde en cigarett av mig. Dumt. Jag röker ju som bekant inte. Men den incidenten var det mest häpnadsväckande som hände under min nattliga promenad. Jag gillar Göteborg.
Jag nådde till slut hotellet strax för två-snåret. Bläddrade bland kanalerna och försökte skriva något på Facebook. Det gick inget vidare. Whatever. Halvfyra ramlar min rumskamrat in. Han däckar och tjugo över fem lämnar jag hotellet och knatar den korta biten till centralstationen. Vem åker tåg en så okristlig tidpunkt? Ganska många, tydligen. På bänkar, golv och trappsteg satt/låg resenärer i väntan på tåg. Det var lite småmysigt, faktiskt. Vid en mer normal tidpunkt skulle dessa människor höras betydligt mer. I ottan är det en helt annan femma. Det är lugnt och stilla. Nästan sakralt. När jag hädanefter åker tåg ska jag bannemig se till att alltid boka biljett med avresa tidigt som fan.
Jag hade biljett till fredagens konsert och behövde egentligen bara någonstans att häcka från konsertens slut fram till avresa från Göteborg till Västerås, 06.04 på lördag morgon. En skön hotellsäng och maffig TV; sämre kan man ha det när man väntar på tåget.
Runt 12.30 på fredagen drog resan igång. En fördel med att inte ha körkort är att man alltid kan slappa i passagerarsätet när körkortsbäraren tvingas plåga sig igenom mil efter mil bakom ratten. Nice. Efter x antal mil stannade vi för lunchpaus i Mariestad, på Rattuglan, ett lunch-hak/hotell/liteavvarje. Jag spanade igenom menyn men såg inget lockande och vegetariskt. Försynt frågade jag om det gick att ordna en vegetarisk sallad. Jorå, det skulle gå att ordna. Finemang, tänkte jag. Glad i hågen väntande jag vid bordet på vad jag antog var en matig sallad, passande en hungrig gäst. När mitt nummer ropades upp möttes jag istället av en tallrik trist skurna grönsaker och rotfrukter. Några morotsstavar, några gurkskivor, en skivad tomat... För 78 spänn. Och så säger vissa att det är billigt att vara vegetarian... Nåväl. Salladsbuffén var mer tilltagen och jag lassade på med coleslaw och bönor för att få lite valuta för stålarna.
Efter att ha snurrat runt i centrala Göteborg ett tag (att hitta hotellet var svårare än vi trott) var det lite tajt om tid, så efter att ha dumpat av min väska på rummet knatatde jag till arenan och mötte upp mina konsertkamrater. Spelningen som sådan var briljant. Den bästa jag sett med Springsteen? Nää. Andra kvällen i Göteborg 2003 var bättre. Men konserten i fredags var helgrym likväl. De lirade i närmare tre timmar och fyrtiofem minuter! Min åttonde Springsteen-konsert kommer jag alltid minnas som en maratonspelning.
När det hela var över hade klockan passerat midnatt och mörkret låg tätt över Göteborg. Natten var underbar; lagom temperatur och glad stämning. Inget att klaga på där. Jag hade dock bestämt mig för att ta mig tillbaka till hotellet och slappa de timmar jag hade att döda innan avfärd. De som känner mig vet att mitt lokalsinne är legendariskt uselt. Att jag hittade till arenan från hotellet berodde framförallt på att jag kunde glida med strömmen; alla skulle till Ullevi. När jag nu skulle hitta tillbaka blev det värre. I nästan 40 minuter strosade jag runt i Göteborgsnatten för att hitta tillbaka till hotellet. Jag blev inte rånad en enda gång! En tjej tiggde en cigarett av mig. Dumt. Jag röker ju som bekant inte. Men den incidenten var det mest häpnadsväckande som hände under min nattliga promenad. Jag gillar Göteborg.
Jag nådde till slut hotellet strax för två-snåret. Bläddrade bland kanalerna och försökte skriva något på Facebook. Det gick inget vidare. Whatever. Halvfyra ramlar min rumskamrat in. Han däckar och tjugo över fem lämnar jag hotellet och knatar den korta biten till centralstationen. Vem åker tåg en så okristlig tidpunkt? Ganska många, tydligen. På bänkar, golv och trappsteg satt/låg resenärer i väntan på tåg. Det var lite småmysigt, faktiskt. Vid en mer normal tidpunkt skulle dessa människor höras betydligt mer. I ottan är det en helt annan femma. Det är lugnt och stilla. Nästan sakralt. När jag hädanefter åker tåg ska jag bannemig se till att alltid boka biljett med avresa tidigt som fan.