22:06:51
Den som kom undan...
Har ni någon person ni tänker på och undrar om det kanske borde ha blivit ni istället för det som blev? Ni vet, den som kom undan. The one that got away.
Jag har det. Minst en, helt klart. Man är vänner, man kommer jättebra överens och allt är egentligen bäddat för en djup och vacker kärleksrelation. Som aldrig blir av. Omständigheter förhindrar det tänkta förhållandet. Kanske är det känslorna som inte riktigt är besvarade. Kanske är det andra partners som dyker upp. Kanske någon flyttar. Det blir aldrig något. Men tankarna ger sig inte.
Till en början kan det vara direkt plågsamt att tänka på det. VI ska ju vara ihop! VI! Vad hände? Varför? Gjorde jag fel? Duger jag inte? Det är en tärande tid med många frågor och få svar. Man lär sig att leva med det. Kanske vet man var den som kom undan tog vägen. Vad personen gör, om det finns en partner etc. Kanske vet man knappt något. Man hör något från en gemensam bekant någon gång ibland. Aha, det blev en ny stad? Och familj också. Det var som fan.
Funderingarna slutar med tiden att vara av smärtsam karaktär. Det blir mer en kul verklighetsflykt under några minuter. Hur kunde det ha blivit...
Kanske är det min nostalgiska sida som gör att jag tänker så här. Jag har en tendens att romantisera tider som varit, istället för att försöka romantisera tiden som är nu istället. Tider som flytt kommer aldrig igen, så är det ju. Det är en hård och trist sanning, men likafullt en sanning.
Och visst, det kan ju vara så att den rätta för mig inte alls var den som kom undan. Den rätta för mig har jag kanske inte träffat än. Kanske finns hon därute någonstans. Jag drömmer om något som kunde ha blivit när jag borde planera för vad som kommer att bli. Men ändå...
Jag var nog aldrig riktigt kär i den som kom undan. Och skulle vi ha blivit ett par tvivlar jag på att förhållandet skulle ha blivit vidare passionerat. Vi var nog för mycket kompisar. Att tro att det kunde ha blivit något fint och bra är nog bara dumdristigt. Men ändå...
Jag vet att det finns filmer med detta tema, men givetvis kommer jag inte på en enda just nu.
Jag har det. Minst en, helt klart. Man är vänner, man kommer jättebra överens och allt är egentligen bäddat för en djup och vacker kärleksrelation. Som aldrig blir av. Omständigheter förhindrar det tänkta förhållandet. Kanske är det känslorna som inte riktigt är besvarade. Kanske är det andra partners som dyker upp. Kanske någon flyttar. Det blir aldrig något. Men tankarna ger sig inte.
Till en början kan det vara direkt plågsamt att tänka på det. VI ska ju vara ihop! VI! Vad hände? Varför? Gjorde jag fel? Duger jag inte? Det är en tärande tid med många frågor och få svar. Man lär sig att leva med det. Kanske vet man var den som kom undan tog vägen. Vad personen gör, om det finns en partner etc. Kanske vet man knappt något. Man hör något från en gemensam bekant någon gång ibland. Aha, det blev en ny stad? Och familj också. Det var som fan.
Funderingarna slutar med tiden att vara av smärtsam karaktär. Det blir mer en kul verklighetsflykt under några minuter. Hur kunde det ha blivit...
Kanske är det min nostalgiska sida som gör att jag tänker så här. Jag har en tendens att romantisera tider som varit, istället för att försöka romantisera tiden som är nu istället. Tider som flytt kommer aldrig igen, så är det ju. Det är en hård och trist sanning, men likafullt en sanning.
Och visst, det kan ju vara så att den rätta för mig inte alls var den som kom undan. Den rätta för mig har jag kanske inte träffat än. Kanske finns hon därute någonstans. Jag drömmer om något som kunde ha blivit när jag borde planera för vad som kommer att bli. Men ändå...
Jag var nog aldrig riktigt kär i den som kom undan. Och skulle vi ha blivit ett par tvivlar jag på att förhållandet skulle ha blivit vidare passionerat. Vi var nog för mycket kompisar. Att tro att det kunde ha blivit något fint och bra är nog bara dumdristigt. Men ändå...
Jag vet att det finns filmer med detta tema, men givetvis kommer jag inte på en enda just nu.