Andreas Parker

2011-07-05
22:18:45

När ska det sluta? När får jag vila?

Dags att damma av skrivandet igen. Det går lång tid mellan gångerna nu, veckor mellan inläggen. Jag vet inte riktigt vad det beror på, för jag har egentligen inte mindre att säga. Det är väl bara så att jag inte kan motivera mig tillräckligt mycket för att sätta mig och klura ut formuleringar. Whatever.

Så jag var ju på Iron Maiden för några dagar sedan. Det var riktigt grymt, trots att Bruce och grabbarna var små som tändstickor. Och trots att en flaska vatten (ljummet vatten, till råga på allt) kostade 25 spänn. Utan kork!

Men som sagt; grymt var det. Brorsan var med, och för honom var det första gången på en konsert av dylik dignitet. Han blev nog rätt överrumplad av hur mycket folk det var där. Framför våra platser satte sig ett par tjejer en bit in i konserten. Trevligt med lite kvinnlig fägring. De tog kort på sig själva, ett "här är vi på konsert"-kort. Jag böjde mig fram och gjorde V-tecknet för att komma med på bild. Jag kom med, men jag kände mig lite taskig för att ha sabbat bilden, så jag bad om ursäkt. Då tog de en till. Utan mig. Smart.

Tjejer.

Jag har kommit in i en period då jag knappt kan se på TV utan att bli ledsen och fullständigt bombarderad av ensamhetskänslor. Det är kärlek, värme och ömhet överallt, på varenda kanal! Hela tiden allt det jag inte har. Hela tiden det jag under så många år försökt intala mig själv att jag klarar mig utan. När jag hamnar i en sådan här svacka är det smärtsamt uppenbart att jag inte har lyckats.

Kommer jag någonsin bli helt nöjd med att vara ensam, eller är det något ouppnåeligt? Är det överhuvudtaget eftersträvansvärt? Jag vet inte. Jag antar att jag har gjort fel. Eller är felprogrammerad. Antingen väljer man att satsa fullt ut, att tro på kärleken och verkligen jobba för den. Eller så drar man en gräns och säger blankt nej till ens den minsta fundering på kärlek. Antingen eller. Jag har försökt, men hamnat någonstans i mitten. Och det kanske är det värsta av allt. Jag vill ha något jag inte kan få, samtidigt som jag misslyckas med att övertyga mig själv att jag inte behöver det jag önskar jag hade. Det misslyckandet gör mig frustrerad och arg på mig själv. Kaos.

När ska det sluta? När får jag vila?
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: