21:59:12
BMI, PK och lite sånt...
Wow, jag har sovit bort hela dagen. Det känns ju jävligt ovanligt. Visserligen är det för kallt för att vara ute, men ändå. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Töntig devis, egentligen. Jag har för mig att en lapp med den texten satt på väggen på dagiset jag gick som barn. Inte så konstigt, ungar ska tydligen släpas ut i vilket väder som helst, till varje pris. Vi skulle ut oavsett väderlek. Jag ger mig tusan på att vi skulle ha tvingats ut i såväl sandstorm som under en enorm tsunami-attack.
Det värsta med att sova hela dagen är att man missar så mycket. Även om det du missar i regel sker utomhus, och utomhus är det ju som sagt kallt. Men ändå. Inte många av mina vänner har tid att göra något på nätterna. Jag menar, på nätterna ska man ju i regel sova, right? Det är liksom det vanliga när du har ett jobb att sköta. Vilket jag inte har...
Jag har varit sjukskriven i sju år. Hur goda är mina chanser att komma in på arbetsmarknaden? 50%? 20? 10? Det blir svårare för varje år som går, helt klart. Med tiden tappar jag alltmer tron på mig själv och min egen förmåga. Jag har alltid varit osäker och utrustad med uselt självförtroende, men år av sysslolöshet gör det hela etter värre. Ju mer jag tänker på det, ju mer imponerad blir jag av människor som har arbete, människor som sköter sina jobb. Bara tanken på att jag ska ges ansvar för att ett jobb, vilket som helst, ska utföras ger mig rysningar och stora olustkänslor. Inte för att jag anser att jag av någon anledning ska slippa arbeta när andra gör det, utan för att jag är så vansinnigt osäker på om jag klarar av att ta ett sådant ansvar.
Tänk om jag gör fel? Jag är oduglig, och risken att jag ska begå misstag är överhängande. Jag borde pyssla med något som egentligen inte påverkar någon eller något. För allas bästa. Samtidigt vet jag att det för många är en viktig ingrediens i arbetet; känslan att det man gör faktiskt betyder något. Känslan av att vara behövd. Jag vill också vara behövd men jag är rädd att jag inte är tillräckligt bra för att vara det. Suck.
Läste ni förresten om matteläraren som ville att eleverna skulle räkna ut sitt BMI på mattelektionen? Flera av eleverna vägrade, ett agerande jag ger mitt fulla stöd. Jag läste kommentarerna till den artikeln och flertalet tycktes vara av uppfattningen att kritiken mot uppgiften är ett resultat av PK-hjärntvätt. Jag blir så trött. För det första; BMI har inget på mattelektionen att göra. Om BMI ska användas någonstans i skolan är det i hälsorelaterade ämnen. Gymnastik och eventuellt hemkunskap (där det kan finnas en poäng när man diskuterar matlagning), men inte på mattelektionen. Det finns tillräckligt många uppgifter elever kan ägna sig åt utan att behöva plocka in BMI som exempel. För det andra; BMI är ett begränsat redskap. Det är inte en exakt vetenskap och ger ibland en felaktig bild av vad som är "normalt". Vikthetsen och kravet på att passa in är hela tiden närvarande i skolan, BMI på mattelektionen gör bara pressen ännu större.
Jag börjar bli vansinnigt trött på att vissa hela tiden använder "PK" som någon typ av motargument. "Du tycker att homosexuella ska få gifta sig, men det är bara för att du är hjärntvättad av PK-media". Den som INTE är PK har sanna och riktiga åsikter och den som tycker annorlunda har indoktrinerats av politiskt korrekta politiker. Som i sin tur har hjärntvättats av... Ja, någon eller något. Den som har åsikter som anses vara PK kan inte tänka själv. Det är PK-maffian som styr. Och vänsterhäxor. Och miljömuppar.
PK att vara kritisk mot att BMI används som räkneexempel? PK, som i hjärntvättad? PK, som i en åsikt som egentligen inte är "på riktigt"? Nej, det handlar inte om det. Det handlar om om man bryr sig om människor eller inte. Jag vill inte att unga människor ska behöva må sämre än de redan gör. Därför är jag emot att BMI används så. Det är måhända PK, men framförallt är det en sund och vettig åsikt. Är det så jäkla konstigt att vilja att människor ska må bra?
De som använder PK som skällsord tycks vara ute efter att själva vara så icke-PK som möjligt. De ser ett egenvärde i "obekväma" åsikter. Är det PK att tycka att kvinnor förtjänar högre lön? Då tycker de motsatsen. Just för att inte vara PK. Det är så sanslöst fånigt.
Jag kanske är PK, men jag är det inte för PK:ismens skull. Jag är det för att jag verkligen tror på det jag säger att jag tror på. Inte för att det är PK. För att det är sunt förnuft.
Det värsta med att sova hela dagen är att man missar så mycket. Även om det du missar i regel sker utomhus, och utomhus är det ju som sagt kallt. Men ändå. Inte många av mina vänner har tid att göra något på nätterna. Jag menar, på nätterna ska man ju i regel sova, right? Det är liksom det vanliga när du har ett jobb att sköta. Vilket jag inte har...
Jag har varit sjukskriven i sju år. Hur goda är mina chanser att komma in på arbetsmarknaden? 50%? 20? 10? Det blir svårare för varje år som går, helt klart. Med tiden tappar jag alltmer tron på mig själv och min egen förmåga. Jag har alltid varit osäker och utrustad med uselt självförtroende, men år av sysslolöshet gör det hela etter värre. Ju mer jag tänker på det, ju mer imponerad blir jag av människor som har arbete, människor som sköter sina jobb. Bara tanken på att jag ska ges ansvar för att ett jobb, vilket som helst, ska utföras ger mig rysningar och stora olustkänslor. Inte för att jag anser att jag av någon anledning ska slippa arbeta när andra gör det, utan för att jag är så vansinnigt osäker på om jag klarar av att ta ett sådant ansvar.
Tänk om jag gör fel? Jag är oduglig, och risken att jag ska begå misstag är överhängande. Jag borde pyssla med något som egentligen inte påverkar någon eller något. För allas bästa. Samtidigt vet jag att det för många är en viktig ingrediens i arbetet; känslan att det man gör faktiskt betyder något. Känslan av att vara behövd. Jag vill också vara behövd men jag är rädd att jag inte är tillräckligt bra för att vara det. Suck.
Läste ni förresten om matteläraren som ville att eleverna skulle räkna ut sitt BMI på mattelektionen? Flera av eleverna vägrade, ett agerande jag ger mitt fulla stöd. Jag läste kommentarerna till den artikeln och flertalet tycktes vara av uppfattningen att kritiken mot uppgiften är ett resultat av PK-hjärntvätt. Jag blir så trött. För det första; BMI har inget på mattelektionen att göra. Om BMI ska användas någonstans i skolan är det i hälsorelaterade ämnen. Gymnastik och eventuellt hemkunskap (där det kan finnas en poäng när man diskuterar matlagning), men inte på mattelektionen. Det finns tillräckligt många uppgifter elever kan ägna sig åt utan att behöva plocka in BMI som exempel. För det andra; BMI är ett begränsat redskap. Det är inte en exakt vetenskap och ger ibland en felaktig bild av vad som är "normalt". Vikthetsen och kravet på att passa in är hela tiden närvarande i skolan, BMI på mattelektionen gör bara pressen ännu större.
Jag börjar bli vansinnigt trött på att vissa hela tiden använder "PK" som någon typ av motargument. "Du tycker att homosexuella ska få gifta sig, men det är bara för att du är hjärntvättad av PK-media". Den som INTE är PK har sanna och riktiga åsikter och den som tycker annorlunda har indoktrinerats av politiskt korrekta politiker. Som i sin tur har hjärntvättats av... Ja, någon eller något. Den som har åsikter som anses vara PK kan inte tänka själv. Det är PK-maffian som styr. Och vänsterhäxor. Och miljömuppar.
PK att vara kritisk mot att BMI används som räkneexempel? PK, som i hjärntvättad? PK, som i en åsikt som egentligen inte är "på riktigt"? Nej, det handlar inte om det. Det handlar om om man bryr sig om människor eller inte. Jag vill inte att unga människor ska behöva må sämre än de redan gör. Därför är jag emot att BMI används så. Det är måhända PK, men framförallt är det en sund och vettig åsikt. Är det så jäkla konstigt att vilja att människor ska må bra?
De som använder PK som skällsord tycks vara ute efter att själva vara så icke-PK som möjligt. De ser ett egenvärde i "obekväma" åsikter. Är det PK att tycka att kvinnor förtjänar högre lön? Då tycker de motsatsen. Just för att inte vara PK. Det är så sanslöst fånigt.
Jag kanske är PK, men jag är det inte för PK:ismens skull. Jag är det för att jag verkligen tror på det jag säger att jag tror på. Inte för att det är PK. För att det är sunt förnuft.