Andreas Parker

2011-08-01
16:13:48

Vad, hur, varför...

Jag försöker få ordning på mitt liv. Det märks kanske inte, men det är en långsam process. Det är myrsteg som gäller, och det tycks ta flera år. Eller så är det bara jag som väntar på något, vad det nu kan vara. Det är just det. Jag har ingen aning om vad jag egentligen väntar på, letar efter. Kärlek? Tja, kanske. Men en kärleksrelation kräver åtminstone två komponenter. It takes two to tango. Jag har visat mig vara en ganska usel danspartner. Är det motivation jag saknar? Joja, det ligger något i det. Fast ändå inte. Jag har drömmar, jag har mål. Saker som jag skulle vilja uppnå. Det är inte där problemet ligger. Det handlar om att jag är rädd att ansträngningen inte ska vara värd det. Tänk om jag jobbar stenhårt för att komma ur min nuvarande sits och trots det inte når ända fram. Eller tänk om jag når ända fram och när jag väl är där inser jag att det inte alls är vad jag vill. Orkar jag göra om allt igen då?

Vänner bygger upp sina liv, hittar kärlek och får barn. Ibland går det bra hela vägen, ibland spricker det någonstans, men på något sätt tar de sig i kragen och fortsätter leva. Det är som att tillfälliga bakslag inte påverkar dem, åtminstone inte på något märkbart sätt. En sprucken relation är inte två steg tillbaka, det är på sin höjd en paus. Kanske en välkommen sådan. Oavsett var de befinner sig i livet för tillfället ser jag på dem med avund. Det finns en målmedvetenhet och en klarsynthet jag önskar jag hade. Livet ska gå framåt, livet ska utvecklas. Inte vara en konstant uppförsbacke med hinder och blockeringar överallt. Frågan är hur man når dit. Frågan är vad som krävs för att rötterna ska slitas upp från hopplösheten, uppgivenheten och depressionen. Hur gör andra?

Fan. Jag ältar samma fråga om och om igen. Varför? Vore det inte vettigare att på allvar söka svaren istället för att lägga all energi på att försöka hitta nya formuleringar på samma trista frågeställning? Jo, givetvis. Men jag hamnar alltid på ruta ett igen. Eller kanske ruta noll. Hur hittar jag svaren? Var letar jag? Ska jag kanske ställa en helt annan fråga? Eller är det kanske så att jag har en idé om vad jag vill att svaret och därför väljer att dra öronen åt mig så fort jag känner av minsta antydan till att svaret kanske inte motsvarar mina förväntningar och förhoppningar?

Vad, hur, varför. Tre centrala ord som (för)följer mig vart jag än går.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: