20:54:21
Destination: Ingenstans
Fan vad trött jag blir på mig själv ibland. Trött på att se mig själv, trött på mina tankar, trött på allt som är jag. Jag vill kliva ur mig själv och bli helt ny. Ömsa skinn. Slippa min egen tillvaro.
Sjuklig rutin; mestadels sömn, varvad med delar av vakenhet där något meningslöst uträttas. Jag är betydelselös, bortkastad, slöseri med materia. Jag är inte till nytta för någon eller något. Jag bara är, om ens det.
Jag skulle ju ha kommit en bit. Jag skulle ju ha blivit något, vad som helst. Istället är jag ingenting. Och för varje dag blir jag alltmer övertygad om att det är mitt livs lott. Mitt liv, ett icke-liv.
Det är helt och hållet mitt eget fel. Jag söker inte medömkan, jag vill inte ha vare sig sympati eller empati. Jag har grävt min egen grop och kvicksanden är blott mitt eget verk. Isolering, depression, rädsla... Jag har tagit på mig det helt självmant.
Vad ska till för att jag ska orka kämpa mig tillbaka? Kan jag ens det? Mitt liv just nu är olika grader av leda och uppgivenhet. Kan det bli något annat? Kan glädjen och meningen någonsin komma tillbaka?
Sjuklig rutin; mestadels sömn, varvad med delar av vakenhet där något meningslöst uträttas. Jag är betydelselös, bortkastad, slöseri med materia. Jag är inte till nytta för någon eller något. Jag bara är, om ens det.
Jag skulle ju ha kommit en bit. Jag skulle ju ha blivit något, vad som helst. Istället är jag ingenting. Och för varje dag blir jag alltmer övertygad om att det är mitt livs lott. Mitt liv, ett icke-liv.
Det är helt och hållet mitt eget fel. Jag söker inte medömkan, jag vill inte ha vare sig sympati eller empati. Jag har grävt min egen grop och kvicksanden är blott mitt eget verk. Isolering, depression, rädsla... Jag har tagit på mig det helt självmant.
Vad ska till för att jag ska orka kämpa mig tillbaka? Kan jag ens det? Mitt liv just nu är olika grader av leda och uppgivenhet. Kan det bli något annat? Kan glädjen och meningen någonsin komma tillbaka?