Andreas Parker

2010-06-29
07:53:02

Jag erkänner...

I tider av oroligheter, motsättningar och hat anser jag det vara viktigt att tydligt proklamera sin ställning. Därav gör jag således.

Jag erkänner ingen högre makt än jag själv och inget värde överstiget mitt eget erlägger jag någon annan. Icke heller ser jag någon som ställd under mig, ty alla är vi jämlika och alla är vi frukten av det oändligt eviga.

Min nästa, såsom din nästa, blöder det blod jag blöder, gråter de tårar jag gråter och andas den luft jag andas. Intet anspråk på någon del av människans, och djurens, gemensamma plats gör jag, ty den är just det; gemensam.

Först när vi medger att vi icke blott är medmänniskor, utan även varandras absoluta jämlikar, uppnår vi fred och frihet.

De gränser vi skapat, såväl fysiska som psykiska, står som ondskans barriärer, fastkilade i vad som borde vara gränslös vänskap och ömsesidig respekt. Först när dessa murar raserats, när människan tillåts framträda i hennes naturliga skepnad, avskalad, oskuldsfull och fördomsfri, kan vi lämna de blodiga konflikter och stridigheter som plågat oss i tusentals och åter tusentals år.

Detta är min sanning.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: