22:29:44
Det vackra i förödelsen...
Det känns inget vidare att vara pank OCH skuldsatt. Men det finns många som har det mycket värre än jag, och jag måste verkligen börja försöka se ljusare på min tillvaro. Hur det än är har jag familj och vänner som älskar mig och som ger mig stöd, det är långt ifrån alla förunnat. Och någonstans tycker vi väl alla att kärlek är det viktigaste som finns. Antar jag.
Men likförbannat kommer jag att dra en lättnadens suck när mina pengar kommer på onsdag. Någon hundring ska jag nog ha råd att skänka till Haiti. Det är inte mycket, men många bäckar små.
Haiti. Det är svårt att ens börja förstå vidden av katastrofen. Hela familjer utplånas, hus raseras, generationers hårda arbete försvinner i ett nafs. Det låter som en kliché, men i tider som denna är det viktigt att se vad man har och vara tacksam. Jag har tak över huvudet, jag har värme, närhet. Jag behöver aldrig gå hungrig. Visst, jag klagar ofta på min tillvaro, men i ljuset av katastrofen kan jag inte vara annat än oerhört lycklig över att ha det jag har.
En tröst, om man nu kan kalla den det, är att den haitiska katastrofen är ett naturens verk. Det är inte hat, krig eller andra motsättningar som ligger bakom, det är blott naturens gång. Vilket förmodligen förklarar den enorma uppslutningen och det stora stödet; när vi bryr oss om och när vi hjälper Haiti väljer vi inte någon politisk sida, vi sluter oss inte till någon religiös tillhörighet. Vi agerar efter våra hjärtan.
Det ska inte förnekas; många av människans dåliga sidor ger sig också till känna under sådana här tillfällen. Plundring, stölder och kidnappning förekommer i ett land som minst av allt behöver ökad kriminalitet just nu. Dock, jag vill ändå fokusera på det som faktiskt är positivt. Det goda hos människan. Vi bryr oss. Vi engagerar oss och vi vill hjälpa. Vi låter våra hjärtan tala. Det är det vackra mitt i all förödelse och något jag hoppas vi lär oss något av.
Men likförbannat kommer jag att dra en lättnadens suck när mina pengar kommer på onsdag. Någon hundring ska jag nog ha råd att skänka till Haiti. Det är inte mycket, men många bäckar små.
Haiti. Det är svårt att ens börja förstå vidden av katastrofen. Hela familjer utplånas, hus raseras, generationers hårda arbete försvinner i ett nafs. Det låter som en kliché, men i tider som denna är det viktigt att se vad man har och vara tacksam. Jag har tak över huvudet, jag har värme, närhet. Jag behöver aldrig gå hungrig. Visst, jag klagar ofta på min tillvaro, men i ljuset av katastrofen kan jag inte vara annat än oerhört lycklig över att ha det jag har.
En tröst, om man nu kan kalla den det, är att den haitiska katastrofen är ett naturens verk. Det är inte hat, krig eller andra motsättningar som ligger bakom, det är blott naturens gång. Vilket förmodligen förklarar den enorma uppslutningen och det stora stödet; när vi bryr oss om och när vi hjälper Haiti väljer vi inte någon politisk sida, vi sluter oss inte till någon religiös tillhörighet. Vi agerar efter våra hjärtan.
Det ska inte förnekas; många av människans dåliga sidor ger sig också till känna under sådana här tillfällen. Plundring, stölder och kidnappning förekommer i ett land som minst av allt behöver ökad kriminalitet just nu. Dock, jag vill ändå fokusera på det som faktiskt är positivt. Det goda hos människan. Vi bryr oss. Vi engagerar oss och vi vill hjälpa. Vi låter våra hjärtan tala. Det är det vackra mitt i all förödelse och något jag hoppas vi lär oss något av.