22:01:14
Var det en komplimang...?
Holy hell, vad sliten jag är...
Det är skumt, jag sover hela dagarna men är ändå ett urlakat vrak större delen av min vakna tid. Sover jag för mycket? Brist på energi av andra orsaker? För få aktiviteter? Ingen aning. Trött är jag, det är ett som är säkert.
Hämtade ut en massa mediciner idag och kunde konstatera att mitt frikort inte längre gäller. Dags att börja på ny kula, med andra ord. Happ. 782 spänn gick det på. En förbannad tur att SOC täcker den typen av kostnader, annars skulle jag verkligen kräla på den ekonomiska bottnen. Vilket jag iochförsig redan gör, men det skulle vara etter värre utan den hjälp jag får.
Apotekaren jag handlade av känner igen mig sedan länge och vi har surrat en del under mina besök. Hon brukar ofta påminna mig om att jag ser piggare och friskare ut än första gången hon såg mig för ett antal år sedan. Jovisst, det stämmer. När jag först träffade henne var jag i uselt skick. Sondmatningshotet var överhängande och jag var mer eller mindre ständigt nojig för att rasa ihop helt utan förvarning. Jag vill inte tillbaka dit. Egentligen.
När hon, och även andra, säger att jag ser friskare ut sätts en process igång. En mental process som analyserar och försöker acceptera det som sagts. Att se friskare ut, är det bra? Vad innebär det? Klart det måste betyda att jag har gått upp i vikt! Jag menar, jag VET ju att jag har gått upp i vikt. Det syns ju överallt. Mina kinder blir rundare för var dag som går. Mina kläder sitter helt klart sämre och sämre.
Eller betyder det nödvändigtvis inte det? Menar de något annat? Och i vilket fall som helst, är det fel att se frisk ut? Innerst inne vet jag att det är bra att se hälsosam ut (givetvis är det absolut bästa att också VARA hälsosam), men jag har så grymt svårt att ta det positivt. Jag tar det som en bekräftelse på att jo, jag har gått upp i vikt. Jag har säkert också blivit tjock. Jo, så måste det vara.
Vips, så har en kommentar som förmodligen var tänkt som en komplimang blivit ett mentalt ok som tynger mig hela dagen, ibland flera. Jag vill inte överanalysera. Jag vill inte älta. Dessvärre är dessa tankar starkare än min vilja allt som oftast, vilket gör att jag mer eller mindre aldrig kan känna mig glad och uppåt en hel dag. Långt ifrån. Det blir små skvättar här och där. Och under de korta stunderna ligger tankarna och maler i bakgrunden. "Nog fan är det vad de menar. De menar att jag är tjock."
Jag orkar inte.
Det är skumt, jag sover hela dagarna men är ändå ett urlakat vrak större delen av min vakna tid. Sover jag för mycket? Brist på energi av andra orsaker? För få aktiviteter? Ingen aning. Trött är jag, det är ett som är säkert.
Hämtade ut en massa mediciner idag och kunde konstatera att mitt frikort inte längre gäller. Dags att börja på ny kula, med andra ord. Happ. 782 spänn gick det på. En förbannad tur att SOC täcker den typen av kostnader, annars skulle jag verkligen kräla på den ekonomiska bottnen. Vilket jag iochförsig redan gör, men det skulle vara etter värre utan den hjälp jag får.
Apotekaren jag handlade av känner igen mig sedan länge och vi har surrat en del under mina besök. Hon brukar ofta påminna mig om att jag ser piggare och friskare ut än första gången hon såg mig för ett antal år sedan. Jovisst, det stämmer. När jag först träffade henne var jag i uselt skick. Sondmatningshotet var överhängande och jag var mer eller mindre ständigt nojig för att rasa ihop helt utan förvarning. Jag vill inte tillbaka dit. Egentligen.
När hon, och även andra, säger att jag ser friskare ut sätts en process igång. En mental process som analyserar och försöker acceptera det som sagts. Att se friskare ut, är det bra? Vad innebär det? Klart det måste betyda att jag har gått upp i vikt! Jag menar, jag VET ju att jag har gått upp i vikt. Det syns ju överallt. Mina kinder blir rundare för var dag som går. Mina kläder sitter helt klart sämre och sämre.
Eller betyder det nödvändigtvis inte det? Menar de något annat? Och i vilket fall som helst, är det fel att se frisk ut? Innerst inne vet jag att det är bra att se hälsosam ut (givetvis är det absolut bästa att också VARA hälsosam), men jag har så grymt svårt att ta det positivt. Jag tar det som en bekräftelse på att jo, jag har gått upp i vikt. Jag har säkert också blivit tjock. Jo, så måste det vara.
Vips, så har en kommentar som förmodligen var tänkt som en komplimang blivit ett mentalt ok som tynger mig hela dagen, ibland flera. Jag vill inte överanalysera. Jag vill inte älta. Dessvärre är dessa tankar starkare än min vilja allt som oftast, vilket gör att jag mer eller mindre aldrig kan känna mig glad och uppåt en hel dag. Långt ifrån. Det blir små skvättar här och där. Och under de korta stunderna ligger tankarna och maler i bakgrunden. "Nog fan är det vad de menar. De menar att jag är tjock."
Jag orkar inte.
självklart är det en komplimang.
om du säger (eller tänker) till någon att den ser piggare ut, så är det ju nåt du uppskattar och tycker är en positiv grej.
inte 'fan vad pigg hon ser ut, vad äckligt'?
att hon tycker du ser piggare och friskare ut betyder inte att du blivit tjock, du vet ju att du INTE är tjock, och du vet att du behöver gå upp mer i vikt för att bli friskare!
kram :)