12:22:33
Tandläkarskräck...
Hej hej, hallå dagboken.
De senaste dagarna har jag känt mig riktigt nere. Varför vet jag inte. Alltså, varför det har varit värre än vanligt. Mitt liv har inte förändrats, det är lika pissigt som alltid. Ändå har jag befunnit mig på en lägre mental nivå. Varför?
Jag har befarat att jag ska drabbas av panikångestattacker, men det har tack och lov inte gått så långt. Jag vet att det finns personer som drabbas av dylika attacker mest hela tiden och jag är inte direkt avundsjuk. Jag har mig veterligen fått en ordentlig och det är det värsta jag varit med om, rent fysiskt. Fy fan.
Men jag har som sagt varit rädd att det ska vara på g igen. Jag har känt krypningar i kroppen, jag har märkt hur mitt hjärta har börjat slå snabbare, min inre stress har ökat radikalt... Grymt irriterande, om inte annat.
Jag har relativt nyligen kommit hem från min nya kurator Magnus. Det var andra gången vi träffades och det känns som att det funkar bra mellan oss. Ja, jag vet att den där meningen verkar antyda att vi försöker inleda någon sorts kärleksrelation, men så är det faktiskt inte. Hmpff.
Vi pratade om vad vi ska försöka fokusera på under min behandling och vi är båda överens om att det viktigaste är att komma åt mitt dåliga självförtroende. På något sätt är det därifrån alla bekymmer kommer. Varför anser jag mig vara värd mindre än andra? Varför menar jag att inte jag kan bli älskad? Varför har jag så svårt att tro på människor som säger att de tycker om mig eller att jag har bra egenskaper? Det är den typen av frågor vi ska rikta in oss på. Jag räknar med att slita med skiten i flera år...
Jag har länge skjutit upp besök hos tandläkaren, då jag med tiden blivit alltmer nojig för hur brutal bassning jag kommer att få för att jag bälgar i mig så mycket Pepsi Max, men nu har situationen blivit ohållbar. Jag vet att jag har hål lite överallt och nu känns det dessutom som att åtminstone ett av dem är djupt som en jäkla krater. Fasiken så ont det gör! Så i morse gjorde jag det jag så länge undvikit; jag ringde och bokade en tid. Heja mig! 12 november ska jag dit. Hoppas att det inte utvecklas ännu fler kratrar...
De senaste dagarna har jag känt mig riktigt nere. Varför vet jag inte. Alltså, varför det har varit värre än vanligt. Mitt liv har inte förändrats, det är lika pissigt som alltid. Ändå har jag befunnit mig på en lägre mental nivå. Varför?
Jag har befarat att jag ska drabbas av panikångestattacker, men det har tack och lov inte gått så långt. Jag vet att det finns personer som drabbas av dylika attacker mest hela tiden och jag är inte direkt avundsjuk. Jag har mig veterligen fått en ordentlig och det är det värsta jag varit med om, rent fysiskt. Fy fan.
Men jag har som sagt varit rädd att det ska vara på g igen. Jag har känt krypningar i kroppen, jag har märkt hur mitt hjärta har börjat slå snabbare, min inre stress har ökat radikalt... Grymt irriterande, om inte annat.
Jag har relativt nyligen kommit hem från min nya kurator Magnus. Det var andra gången vi träffades och det känns som att det funkar bra mellan oss. Ja, jag vet att den där meningen verkar antyda att vi försöker inleda någon sorts kärleksrelation, men så är det faktiskt inte. Hmpff.
Vi pratade om vad vi ska försöka fokusera på under min behandling och vi är båda överens om att det viktigaste är att komma åt mitt dåliga självförtroende. På något sätt är det därifrån alla bekymmer kommer. Varför anser jag mig vara värd mindre än andra? Varför menar jag att inte jag kan bli älskad? Varför har jag så svårt att tro på människor som säger att de tycker om mig eller att jag har bra egenskaper? Det är den typen av frågor vi ska rikta in oss på. Jag räknar med att slita med skiten i flera år...
Jag har länge skjutit upp besök hos tandläkaren, då jag med tiden blivit alltmer nojig för hur brutal bassning jag kommer att få för att jag bälgar i mig så mycket Pepsi Max, men nu har situationen blivit ohållbar. Jag vet att jag har hål lite överallt och nu känns det dessutom som att åtminstone ett av dem är djupt som en jäkla krater. Fasiken så ont det gör! Så i morse gjorde jag det jag så länge undvikit; jag ringde och bokade en tid. Heja mig! 12 november ska jag dit. Hoppas att det inte utvecklas ännu fler kratrar...
men varför måste han heta just så? :/
jag behöver också gå till tandläkaren.. ska bara vinna lite pengar först.