18:52:42
Samma gamla frågeställning...
Den senaste tiden har mitt liv antagit en gråaktig ton. Ett läge där allt flyter ihop på ett oroväckande sätt. Skillnaden mellan dröm och verklighet suddas ut. Flera gånger under dagen, i vaket tillstånd, slås jag av en tanke på något jag drömt. Eller, kanske något jag upplevt. Sakta men säkert har jaget suddats ut och jag är inte längre riktigt säker på vem jag är.
Är jag den jag en gång var eller är jag någon annan? Var jag någonsin den jag var? Finns det en Andreas? En riktig Andreas?
Jag skräms av den frågeställningen, för med tiden blir den alltmer påtaglig och befogad. Jag vill inte behöva ifrågasätta vem jag är, men i den dimma jag ständigt vandrar runt i, skapad av tabletter, är det oundvikligt.
Jag undrar; är JAG försvunnen bland hundratals piller och förfalskad glädje? Kommer jag för alltid känna mig osäker på vem jag verkligen är, vad som egentligen är verkligt?
Är jag den jag en gång var eller är jag någon annan? Var jag någonsin den jag var? Finns det en Andreas? En riktig Andreas?
Jag skräms av den frågeställningen, för med tiden blir den alltmer påtaglig och befogad. Jag vill inte behöva ifrågasätta vem jag är, men i den dimma jag ständigt vandrar runt i, skapad av tabletter, är det oundvikligt.
Jag undrar; är JAG försvunnen bland hundratals piller och förfalskad glädje? Kommer jag för alltid känna mig osäker på vem jag verkligen är, vad som egentligen är verkligt?
du är min andreas som jag tycker en massa om.