Andreas Parker

2009-03-31
17:39:57

Gruppterapi och Jarl Alfredius...

Jaha. Gruppterapin var ju en baggis. Varför var jag nervös? Jag har glömt det. Fem personer blev vi, för en valde av någon anledning att inte medverka. Så det var jag och fyra andra... Tjejer. Jag vet inte varför, men jag tycks alltid bli ensam kille när det vankas gruppverksamhet av olika slag. Inte mig emot, jag funkar rätt bra med det täcka könet. Men lite underligt är det ju att jag kategoriskt placeras med kvinnor. Är jag ovanligt feminin?

Jag var väl den som höll låda mest, och så brukar det vara. Jag har lite svårt för tystnad, åtminstone när den är så tryckt som den ofta blir i en nystartad grupp. Så jag babblade på. Men de andra hakade på, och jag tror att de kommande veckorna kommer att bli betydligt mer pratiga.

Läxa fick vi också. Till nästa vecka ska vi ta med oss en sak som betyder mycket för oss. Inte ett fotografi. Det skulle väl vara för enkelt, antar jag. Jag är inte alls säker på vad jag ska ta med. För tusan, jag har massvis med prylar jag skulle kunna ta med mig! Hur ska jag kunna nöja mig med bara en? Nåväl. Det är inte den svåraste läxa jag någonsin tvingats ta itu med.

Tänk att Jarl Alfredius inte längre är med oss. Det kom som en total chock när jag hörde på nyheterna att han avlidit. Han har ju liksom alltid varit med. Han var en institution. Det känns som att en del av min uppväxt och liv i stort har försvunnit. Tungt.



Kommentarer:
2009-03-31 @ 22:01:39
#1: jennie

jag kände lite så också. va? han kan inte vara död?

overkligt.



kul att det gick bra på terapin :) vet att du kan du kan prata, oftast om bra saker också ;)

2009-04-01 @ 11:57:38
#2: kajsa

gruppterapi brukar vara en bra grej :)



hittade din blogg via jennies och kommer följa dina funderingar framöver!



kram.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: