Andreas Parker

Jag vet att jag inte borde klaga. Att jag har det bättre än ganska många, trots allt.
men likförbannat gnager det i mig som en gniden råtta; jag behöver pengar!
Jag har inte hämtat mig från julens utsvävningar, det är tydligt. Jag ligger efter, minus på kontot och är skuldsatt. Jag borde, borde, inse att jag inte har råd med en del grejer. Men det känns som att jag redan gör avkall på en massa! Jag vet inte hur längesedan det var jag köpte en CD till fullpris. Jag har inte köpt Jewels senaste. Inte Heather Novas. Lucinda Williams TVÅ senaste plattor saknar jag. I min värld är det illa.

Nå, då kommer ännu en smäll. Bruce Springsteen till Sverige. Biljettsläpp på måndag. För en oinsatt kanske det är underligt att jag verkligen "måste" se honom igen, med sex tidigare konserter under bältet. Men de som vet, de som sett honom, de förstår. Jag missade honom i somras då min mormor gick bort i den vevan. Jag valde medvetet bort konserten, för även jag har ett hjärta. Mormor är viktigare än Bruce. Men av just den anledningen är sommarens besök så mycket mer speciell! Han gör två spelningar och jag skulle gärna se båda. Dessvärre måste jag bromsa mig själv en smula. Om jag knappt har råd med en biljett är det ju direkt omöjligt att satsa på två. Men på något sätt ska jag kirra åtminstone en plåt, det måste jag! De är inte billiga, biljetterna. Men det måste gå. Jag vill ha något att se fram emot. Jag vill minnas 2009 som ett bra år och Springsteen skulle verkligen hjälpa en bra bit på vägen.

Det är inte logiskt, jag vet. Likväl; jag har inte råd, men måste ändå ha en plats på stadion i sommar.