Andreas Parker

2008-09-29
08:38:52

Katrin Schulman, skrytsamhet och lyckliga kompisar...

Usch, jag har varit helt snurrig i huvudet i ett par dagars tid nu. Då menar jag inte snurrig som i förvirrad, utan snurrig som i vimmelkantig. Skitläskigt. Alldeles nyss cyklade jag till sjukan för att ta blodprov (igen!) och jag trodde jag skulle ramla ihop med hoj och allt flera gånger om. Jag vet inte riktigt vad det beror på, jag har inte gjort något annorlunda den senaste tiden. Skumt och skrämmande är det likförbannat.

Enligt alltid lika pålitliga Aftonbladet har Alex Schulman och hans Katrin separerat. Det var som fan. Kanske har jag en chans, jag har alltid tyckt att Katrin är rätt fager.

(Yeah right, fet chans jag har...)

Försökte i mitt huvud sammanfatta sommaren 2008. Trots ett par höjdare (OS i Peking och EM i fotboll) kommer jag minnas sommaren som en av mina sämre pga mormors bortgång och begravning. Det som kunde ha blivit en makalös årstid med Springsteen i Göteborg blev en sorgens tid jag ännu inte riktigt tagit mig igenom. Jag befinner mig ännu i ett vakuum och jag kan bara hoppas att jag är i tillräckligt bra skick att kunna njuta av vintern när det väl blir aktuellt. December får inte förstöras, jag har sett fram emot julen ända sedan den förra. Herregud, jag har redan börjat fundera på vilka jag ska skicka julkort till!

Det blir nog fler än förra året.

Min kompis och hans band ska öppna för DLK när de glada polarna spelar här i Västerås. Det är ganska tufft. Jag tror dessvärre inte att han har befogenhet att kirra in mig gratis, men jag ska nog kunna klämma fram stålar. Kanske. Det största jag hann med under min karriär som musiker var en konsert anordnad av Stoppa Rasismen, där mitt band spelade med bland andra Candysuck och Big Fish. Candysuck var ju som bekant Marit Bergmans band en gång i tiden.

Good times, good times.

(Japp, jag har nog nämnt den konserten flera gånger tidigare...)
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: